Posted on

Bryssel 2022

Taxi 07:00.

Lugnt på Bromma. Flygplats/flygplansfrukost (=skit).

På väg in från flygplatsen gick vi först till en perrong, bara för att se tåget vi skulle med stod på den brevid. Rusar dit, men tåget åker, samtidigt som ”rätt” rullar in på första perrongen. Rusar tillbaka. Hinner precis.

Äter lunch först i Bryssel. På första bästa eller faktiskt sämsta restaurangen i stan. 200 spänn (styck!) för oätbara hamburgare.

Ska till (lägenhets)hotellet, men går en kvart åt rakt fel håll. Inte populärt hos sjuåringar.

Är förbi Janneke Pis. A är inte imponerad. Egentligen förstår man ju henne.

Seriemuseumet.

Dispyter. Är ju inte så konstigt egentligen. Även om vi lovat oss själva att tänka på energinivåerna har vi ätit skit eller inte alls.

Ännu mer skitmat. Eller egentligen ok. Men skit.

Frukost i lägenheten. Tar tåget en timme söderut till (relativt) nya Herge-museet. Scouter och alkisar om vartannat på tåget. Äter fin-fina crêpes i samhället där.

Fint museum. Kass restaurang. A äter nuggets, jag tar en Spritz. M en tonic. Hennes sommardryck.

På väg hem stöter vi på en gammal gubbe, står båda och tittar på samma graffiti. Blir att vi börjar prata belgisk film och Chantal Akerman med. Han är gammal filmfotograf och fd lärare, de verkar ha både filmskola och studios där i Louvain-la-Nueve. Han luktar alkohol tycker M och senare (han ska tydligen med samma tåg som oss, mot Bryssel) säger han att han dansat och druckit hela natten. Trots att han har käpp? Kul gubbe.

Rusar förbi EU-parlamentet (ej planerat) på väg till Atomium.

Hinner upp i Atomium 10 minuter innan sista insläpp.

Äter glass. M dricker tonic…

Hittar en bra restaurang ett stenkast från hotellet, som ju ligger i ett rätt dåligt område vid Bruxelles Zuid. Käkar tapas och ser på tv hur Sverige krossar Portugal med 5-0.

Tar en långprommenad själv längs Anspach och runt i centrala Bryssel. Egentligen för att handla men det är skönt ute. Sent men mycket folk, inklusive barnfamiljer osv. Sådär ”osvenskt”. Grote Markt är ju faktiskt häftigt på natten.

Viker av en gata fel precis vid hotellet. Helt kvarter som är avspärrat av mängder av poliser. Fullt med blåljus mellan husen. Piket och hela grejen.

Fixar med sista detaljerna angående boende och resor i/till San Sebastian på morgonen, sen ett tåg norrut en timme, till Brygge. Slänger oss på sekunderna innan det går. ”Tjuvåker” i första klass.

Fin stad, men egentligen för varmt. Slickar väggarna efter skugga. Kyrkor, affärer, glass. Äter långlunch (så långlunch det kan bli med A) på grymt frukost-hela-dagen-ställe. Olika toasts, lemonader, granola-yoghurt, kaffe. Och en Limoncello (!) Spritz. Känns som spritz är min sommardryck, men aldrig testat limoncello.

Köper en klassisk Kånken. Svart och vinröd.

Isglass och ”tjuvåkning” i första klass hem. Kopiöst varmt på hemtåget.

Kortspel och Nintendo.

In till centrum vid nio för middag. Bra pizza. Fortfarande 31 grader halv tio på kvällen. Utanför restaurangen dyker det upp en bisarr gatuartist som ser ut som Lemmy i Motörhead. Jonglerar med brinnande facklor men tappar dem mer än en gång – håller på bränna upp några tjejer och sin stora hund som han har med sig. Sprutar eld hejvilt. Skulle aldrig hända i Sverige.

Äter våfflor halv elva på ett riktigt bra våffelställe. A är så trött.

Posted on

Trollflöjten

Var hemma och vabbade i måndags. Jag och A såg (om) Max Ophüls filmatisering av Stefan Zweigs Brev från en okänd kvinna. Såg om… ser ju knappt någonting osett numera. Varför det? När man äntligen vet vad som faktiskt är inte bara bra utan fantastiskt? Kan man dessutom vidga telningens kulturella referensramar är det väl bingo?

Melodramernas melodram i högborgerliga Wien. All denna återhållna åtrå. I svartvitt. Stram film, faktiskt. Dessutom otextad, så jag fick simultantolka. Men A gillade den, trots allt. Även om det nog är svårt att greppa känslor och skeenden hon inte är mogen för, dessutom i en kultur som ju inte är hennes.

Hursomhelst! De går ju på opera i filmen. Zauberflöte. Och jag blev sugen att se Bergmans uppsättning. Se OM, ja. Sålde in den till A att det är busungar som flyger ballong och massa andra skojigheter. Och det stämmer ju.

Bergmans Trollflöjt är allt annat än stram. Draken (ormen) ser ut att vara direkt hämtad från Skara sommarland, Nattens drottning röker trotsigt framför en rökning-förbjudet-skylt i aktpausen och Papagenas fnitterflörtande utklädd till häxa… ”jag är arton år… och två minuter!!!” osv osv osv

A ääälskade den. Såg den uppdelad på två kvällar och när hon skulle nattas gick munnen om Tamino och Pamina och Sarastro och hur Papageno och Papagena sliter sönder varandras kläder och… och…

När vi sen gick till skolan på morgonen så trallades det ordentligt och superlativen haglade och Bergmans iscensättning var ojämförligt bäst (sett lite småklipp på youtube från andra uppsättningar, från La Scala och sånt).

”Bergman och Mozart… vilket team!”

Posted on

Mat, dryck, man, kvinna

Hade pratat om matfilmer och filmaffischer tidigare under dagen. Bl a denna.

Sen på lördagskvällen, efter underbara empanadas, såg vi den. Hela familjen. Det bara blev, råkade se att den fanns på youtube och knäppte på.

A verkade gilla den, men det är nog lite förvirrande, trots att vi försöker berätta lite vad som händer och vad som sägs (hade bara engelska undertexter).

Tror det är nyttigt med olika sorters kultur.

Posted on

Propaganda

Tre teckningar A gjorde förra veckan. Eller egentligen propagandaaffischer.

Hon hade en sådan klar bild av dem på vägen hem. Vad hon ville att det skulle stå och hur de skulle se ut. Tre olika. Om problemet: Rysslands president (man skulle väl kunna använda ett annat ord, men visst – det är inte landet eller folket utan ledningen), att man att man ska engagera sig och hur man kan engagera sig.

Klockrena affischer. Enkla, tydliga budskap. Rena, kraftfulla illustrationer till texten.

Sedan hade hon en klar idé om att hon ville sätta upp sina teckningar i skolan. Det var därför hon gjorde dem och var väldigt noga med att inte glömma dem på morgonen. Peppade på henne om att våga prata med sin lärare om dem och när vi kom till skolan berättade hon för alla kompisar.

När jag gick såg jag genom klassrumsfönstret hur hon pratade och visade sina alster för sin lärare.

Engagemang!

Posted on

Brev

A donerade – på eget bevåg – två veckopengar till Läkare utan gränser (och vi plussade på). Igår kom det ett tackbrev.

A hann knappt få av sig ytterkläderna innan hon satte igång att skriva ett svar. Hon är verkligen ingen uppskjutare utan tar tag i saker DIREKT (ja jo…). Sedan skulle det på lådan direkt, men det fick faktiskt vänta tills nu på morgonen, men iaf innan skolan!

Egentligen ville hon lova att swisha varje vecka, men jag förhandlade det till varje månad. Älskar hennes engagemang, men kriget i Ukraina och annat är ju faktiskt inte hennes ansvar. Man kan inte begära att sånt ska ligga på en sjuårings axlar…

Posted on

Det perfekta plåstret

Bokrea!

Jag och A ställde klockan och shoppade loss på Akademibokhandeln innan skolan. Ett event!

På lunchen var jag förbi Aspuddens bokhandel där jag hittade bl a denna.

På kvällen hade vi bokkväll där vi låg i sängen och läste tillsammans. Samma bok och olika.

Hursomhelst… känner sorts gemenskap med Oscarson och hennes text. Det känns som någonting jag skulle landa i om jag någonsin skulle få för mig att skriva typ en bok. Om jag bara var smartare, hade någonting att säga och var lite bättre på att skriva. Men annars så…

Posted on

2022-01-30: Encanto

Det finns en halvkänd graf över kulturella skillnader mellan olika länder.

Ronald Ingleharts kulturkarta.

Inglehart ledde under många år arbetet med World Values Survey, ett stort forskningsprojekt för att undersöka olika länders kultur och värderingar.

Kartan är iaf baserad på två av de intressantare dimensionerna i den ständigt pågående undersökningens resultat:

  • Traditionella eller sekulära värden? (vilket inflytande har religion/auktoriteter/traditioner?)
  • Fokus på överlevnad eller självförverkligande? (en trygg community eller individualism? litar man på staten? misstänksamma/intoleranta mot de som är annorlunda från en själv?)

Osv typ.

De (tidigare?) protestantiska länderna i norra europa utmärker sig. Och extremast av dem alla? Sverige. Och “värre och värre” blir det ju. För 10-15 år sen var vi bara lite drygt 2 på överlevnad/självförverkligande. Förvisso mest extremt på den tiden, men nu är vi ju snart 3.5!?

Brukar tänka att Uruguay är Sydamerikas Sverige. Extrema. Har mer gemensamt med katolska Europa eller för den delen USA än resten av Sydamerika. Hur man nu kan klumpa ihop hela USA kulturellt, men…

Skitsamma.

Jag tänkte på den här kartan när jag och A var och såg Disneys senaste storfilm: Encanto.

Den börjar med att ett ungt spansktalande par flyr ansiktslösa våldsverkare till tyggheten på andra sidan en flod. Mannen klarar sig inte. Osökt tänker jag ju direkt Mexiko och Rio Grande?

Sen klipp till långt senare och barnbarnet som blivit tonåring. En närbild på hennes sandal får mig att tänka “chancla” som jag ju förknippar med Mexiko och… ja jo, det kanske inte bara är Mexiko.

Faktum är att filmen faktiskt utspelar sig i Colombia, men ändå…?

Jag tänker på hur osvensk filmens grundpremiss är:

Familjen Madrigal – tre generationer – bor tillsammans i ett förtrollat hus i en by uppe i bergen. I en sorts uppväxtrit begåvas familjemedlemmarna med olika magiska mirakelgåvor. En är övermänskligt stark, en annan kan spå framtiden, en tredje kan tala med djur. osv. De använder sina mirakelkrafter för att hjälpa människorna i byn.

Någonstans bortom berget verkar någon form av hot med våld och tråkigheter, men det riktiga dilemmat är att magin verkar vara på väg att släppa och huset skakar i sina grundvalar…? Mirabel, den enda i familjen som inte fick någon gåva – något hon är så urbota trött på att försöka förklara och försvara sig från – försöker hindra att detta ska ske…

Var skulle detta placeras på Ingleharts kulturkarta?

Ja, det finns magi osv i andra Disney-filmer, och man har gjort filmer som utspelar sig i andra länder/kulturer osv, men utan att vara någon expert på Colombia (eller Mexiko, men potato potato för mig) känns detta betydligt mer genuint.

Man har inte bara tagit någon i grunden amerikansk (eller amerikaniserad europeisk) historia och förlagt den i ett exotiskt land. Det här känns mer “äkta”.

Dessutom slipper vi Disneys traditionella (typ misogyna) prinsessupplägg. Faktum är att det inte finns någon riktig kärlekshistoria alls. Ett arrangerat äktenskap (såklart, vi är ju inte i det sekulära, självförverkligande landet) som havererar, visst, men det är inte fokus.

Om den klarar Bechdeltestet? Ja, inga som helst problem.

Okej, den är genuscertad och kulturellt intressant, men är den bra (som i underhållande osv) då?

Ja!

Den är färggrann, snygg och fantasifull. Rolig. Full med små blinkningar barnen eller icke allmänbildate inte ser. Musiken catchy med riktiga hitar (A som sett den en gång redan satt och sjöng med för full hals).

Den innehåller dessutom capybaras (världens största gnagare, tycker de är supercoola). Vad mer behöver man!?

Me encanta! (spanska: jag älskar den)

Förresten… vad heter matriarken, kvinnan från inledningen?

Alma

Posted on

2022-01-29: Naturhistoriska riksmuseet

Naturhistoriska har varit typ stängt typ de senaste två åren.

Eller… man har behövt förboka biljetter. Gratis förvisso, men med en strykande åtgång, så i praktiken har man behövt ligga på och planera en månad i förväg. Och det händer ju liksom inte.

Men nu har de öppnat igen. Jag och A tog oss en tur, hon är ju så pepp på djur och natur och vi har inte varit där sen… jag minns inte ens.

När vi väl kom dit tog det dock stopp. Det var, på riktigt, för jobbigt med och ormar och skelett. Speciellt ormar, verkade det som. Ormar, som ju kan ligga här och var i någon glasmonter bland den övriga svenska faunan. Uppstoppat jo jo, men bara tanken gav panik.

Det är liksom inte så mycket bevänt med naturhistoriska om det är stopp med ormar och fossil, men jag bekräftade henne och vi hittade som av en slump runt det: är det något som är läskigt eller som man inte gillar kan man göra en grimasch, räcka ut tungan, prutta högt med munnen eller typ “visa rumpan” åt det.

Vet inte om det gav en känsla av kontroll eller bara att fokuset flyttades till någonting annat, men allt släppte och det gick bra med ormarna och vi tänkte sen knappt alls på det och fosilen var kanske inte någon grej på riktigt. I vilket fall tycker jag det var modigt.

Hade tänkt vara ett par timmar, men det blev en heldag.

“Pappa? (ja?) Vet du vad som var det bästa här på museet? (njäää?) Att jag var här med dig!”

Posted on

Ticket to Ride: First Journey

Days of Wonder. Design Alan R Moon.

2-4 spelare.

Ett spel där man ska bygga järnvägslinjer mellan städer.

Varje spelare börjar med fyra tågvagnskort, två biljettkort och – såklart – 20 (?) plastvagnar i spelarens färg (röd, blå, gul eller grön).

Spelet går ut på att först färdigställa sex tåglinjer enligt de biljettkort man har på hand. På ett biljettkort står de två städer linjen ska gå mellan. T ex London – Madrid, vilket alltså innebär London-Paris-Madrid, London-Dublin-Brest-Madrid eller vilken som helst annan obruten väg däremellan.

Turen går medsols runt brädet och när det är ens tur kan man göra något av följande:

1. Dra två nya tågvagnskort från draghögen.

2. Med tågvagnskort man har på hand bygga en linje mellan två städer. Tågvagnskort har bilder på vagnar i olika färger, t ex en vit mjölkvagn eller en svart kolvagn osv. Det finns också lok, vilka gäller som vilken färg som helst. Mellan olika städer krävs det olika sorts vagnskort, vilket man kan se på spelplanen. Mellan Madrid och Paris krävs det t ex tre röda vagnskort eller tre blå vagnskort. För att markera att man byggt och mutat in en linje ställer man ut motsvarande antal av sina plastvagnar på spelplanen.

3. Byta de två biljettkort man alltid har på hand (när man slutfört en biljett får man ett nytt kort) mot nya från biljettkortshögen. Det om man tycker sträckorna känns för svåra.

Lyckas man bygga en sammanhållen linje från någon av de tre västligaste städerna till någon av de tre östligaste får man en East-to-West-biljett – som räknas som ett färdigställt vanligt biljettkort.

Spelet är slut när någon lyckats färdigställa sex biljetter eller när någon gjort slut på sina plastvagnar (då är vinnaren den med flest färdigställa biljetter och flest plastvagnar…)

…och vad vinner vinnaren?

Den speciella, fantastiska Guldbiljetten!

Posted on

Sing 2

Jag älskar Sing.

Såhär ser blurayomslaget ut.

Det är missvisande.

Det är inte Gunter som står i centrum. Gunter…  den där galna men glada tyska grisen som bara bubblar av energi i sin spandexdräkt. Gunter är en sidekick, en comic relief. Man vet nästan ingenting om honom. Vem är han, var kommer han ifrån? Har han någon familj, några vänner? Vad är hans drömmar, problem?

Han är kul, men tomma kalorier.

Inte för att Sing är någon djuplodande karaktärsstudie, men i botten ligger ändå några “livsöden” – låt vara i grovt (men välgjort!) serietidningsformat. Den unga rocktjejen som blir bedragen av sin pojkvän tillika bandkollega. Hemmafrun med 25 småungar och noll egentid. Den känslige tonårssonen som försöker bryta sig fri från sin kriminelle far. Den lille mobbaren som drömmer om pengar och berömmelse.

…och ett par till.

Sing 2 är Gunter.

Karaktärerna från första filmen har uppnått vad de kämpade för. De står på scen, de har någon sorts karriär inom musiken. Så vad händer? Har rocktjejen börjat med droger? Har hemmafruns make fått sparken? Har tonårssonens kriminella förflutna kommit ikapp honom? Har mobbaren blivit sol-och-vårad och är förtvivlad… eller?

Nej.

De har bara bestämt sig för att åka till typ Las Vegas för att sätta upp världens största show. Visst, det finns en konflikt (en generell – ska de lyckas med showen?) men tagna ur sin miljö och sin kontext finns det inte längre några karaktärer. Några individer med sina olika attityder, drömmar och problem.

Visst, Sing 2 är lite småunderhållande, men förmodligen ingenting jag kommer se om. 100 gånger.