Det finns en halvkänd graf över kulturella skillnader mellan olika länder.
Ronald Ingleharts kulturkarta.
Inglehart ledde under många år arbetet med World Values Survey, ett stort forskningsprojekt för att undersöka olika länders kultur och värderingar.
Kartan är iaf baserad på två av de intressantare dimensionerna i den ständigt pågående undersökningens resultat:
- Traditionella eller sekulära värden? (vilket inflytande har religion/auktoriteter/traditioner?)
- Fokus på överlevnad eller självförverkligande? (en trygg community eller individualism? litar man på staten? misstänksamma/intoleranta mot de som är annorlunda från en själv?)
Osv typ.
De (tidigare?) protestantiska länderna i norra europa utmärker sig. Och extremast av dem alla? Sverige. Och “värre och värre” blir det ju. För 10-15 år sen var vi bara lite drygt 2 på överlevnad/självförverkligande. Förvisso mest extremt på den tiden, men nu är vi ju snart 3.5!?
Brukar tänka att Uruguay är Sydamerikas Sverige. Extrema. Har mer gemensamt med katolska Europa eller för den delen USA än resten av Sydamerika. Hur man nu kan klumpa ihop hela USA kulturellt, men…
Skitsamma.
Jag tänkte på den här kartan när jag och A var och såg Disneys senaste storfilm: Encanto.
Den börjar med att ett ungt spansktalande par flyr ansiktslösa våldsverkare till tyggheten på andra sidan en flod. Mannen klarar sig inte. Osökt tänker jag ju direkt Mexiko och Rio Grande?
Sen klipp till långt senare och barnbarnet som blivit tonåring. En närbild på hennes sandal får mig att tänka “chancla” som jag ju förknippar med Mexiko och… ja jo, det kanske inte bara är Mexiko.
Faktum är att filmen faktiskt utspelar sig i Colombia, men ändå…?
Jag tänker på hur osvensk filmens grundpremiss är:
Familjen Madrigal – tre generationer – bor tillsammans i ett förtrollat hus i en by uppe i bergen. I en sorts uppväxtrit begåvas familjemedlemmarna med olika magiska mirakelgåvor. En är övermänskligt stark, en annan kan spå framtiden, en tredje kan tala med djur. osv. De använder sina mirakelkrafter för att hjälpa människorna i byn.
Någonstans bortom berget verkar någon form av hot med våld och tråkigheter, men det riktiga dilemmat är att magin verkar vara på väg att släppa och huset skakar i sina grundvalar…? Mirabel, den enda i familjen som inte fick någon gåva – något hon är så urbota trött på att försöka förklara och försvara sig från – försöker hindra att detta ska ske…
Var skulle detta placeras på Ingleharts kulturkarta?
Ja, det finns magi osv i andra Disney-filmer, och man har gjort filmer som utspelar sig i andra länder/kulturer osv, men utan att vara någon expert på Colombia (eller Mexiko, men potato potato för mig) känns detta betydligt mer genuint.
Man har inte bara tagit någon i grunden amerikansk (eller amerikaniserad europeisk) historia och förlagt den i ett exotiskt land. Det här känns mer “äkta”.
Dessutom slipper vi Disneys traditionella (typ misogyna) prinsessupplägg. Faktum är att det inte finns någon riktig kärlekshistoria alls. Ett arrangerat äktenskap (såklart, vi är ju inte i det sekulära, självförverkligande landet) som havererar, visst, men det är inte fokus.
Om den klarar Bechdeltestet? Ja, inga som helst problem.
Okej, den är genuscertad och kulturellt intressant, men är den bra (som i underhållande osv) då?
Ja!
Den är färggrann, snygg och fantasifull. Rolig. Full med små blinkningar barnen eller icke allmänbildate inte ser. Musiken catchy med riktiga hitar (A som sett den en gång redan satt och sjöng med för full hals).
Den innehåller dessutom capybaras (världens största gnagare, tycker de är supercoola). Vad mer behöver man!?
Me encanta! (spanska: jag älskar den)
Förresten… vad heter matriarken, kvinnan från inledningen?
Alma