Jiggers

Jag har börjat blanda cocktails.

Vet inte exakt när intresset drog igång mer på allvar, men någon gång efter pandemin. Det är alltså en ganska ny hobby och egentligen borde jag inte vara speciellt kaxig. Som med allt finns det mycket att lära sig och jag är en färskig.

Ändå är jag nog lite kaxig och det beror inte på att jag – egentligen – har någon enorm kunskap. Och verkligen inte någon enorm erfarenhet. Alltså praktisk färdighet. För det tar ju verkligen tid när det gäller en hobby som cocktails/drinkar. Börjar du t ex med tennis eller schack kan du utan att fundera allt för mycket hänge dig totalt. Tills du vrickar foten, men… cocktails involverar ju alkhol och det ligger i sakens natur att det kräver en annan sorts moderation.

Hursomhelst har jag upptäckt att det inte bara är jag som är ganska färsk. Även om det låter konstigt är bartending och det här med cocktails på riktigt någonting nytt. Det är en konstform som faktiskt varit mer eller mindre död en längre tid och det här med cocktails på klassiskt vis är… nytt.

Nytt som i typ 20 år. Att det både på lokal och hemma är först på den här sidan millennieskiftet som man återigen börjat bry sig om “craft cocktails”.

Jag tycker det märks. På många sätt. Det finns ingen upparbetad tradition och det känns ibland att det som nybörjare bara finns sätt att göra fel. Eller iaf mindre rätt. För på nästan alla områden – redskap, böcker, sprit, recept osv – finns det så mycket att önska och de uppenbara valen är egentligen… inte så bra.

Man skulle kunna dra en parallell till gastronomin och hur det såg ut i Sverige för 40-50 år sen. Visst, det gick att få tag på vitlök, men du fick gå till apoteket och köpa det för… medicinskt bruk?

Ta t ex det här med mått. Precis som i bakningen är det väldigt noga med mängd när man blandar cocktails. Förhållandet mellan olika ingredienser. Mängder i spannet mellan en och sex centiliter. Cocktailkulturen är amerikansk och recept utgår från deras ounce eller 2,96 cl. Ja, det är noga, men jag menar inte att vare sig en hundradels eller tiondels centiliter spelar någon större roll. Tre centiliter, alltså.

Recept går ju att skala om – kanske inte för mycket då de ska passa i glasen, men ta t ex en klassisk sour – en av de absolut mest populära cocktailtyperna: 2 ounce sprit, 1 ounce citrusjuice och 3/4 ounce sockerlag. Du vill kunna mäta 6 cl, 3 cl och 2,25 cl. Eller visst, vissa föredrar kanske 5 cl sprit, 3 cl citrus och 2 cl sockerlag. Whatever. Poängen kvarstår: du vill på ett snabbt och enkelt sätt kunna mäta typ 1-2-3-4-5-6 centiliter eler 0,25-0,5-0,75-1-1,5-2 ounce.

Vad finns i ett normalt svenskt kök? En måttsats med kryddmått (0,1 cl), tesked (0,5 cl), matsked (1,5 cl), halvdeciliter (5 cl) och deciliter (10 cl). Det är inte optimalt. Visst, en matsked är en halv ounce, men att hålla på med en måttsats blir rätt drälligt och oprecist.

Ofta har man också en “doseringsspruta” (längst till vänster på bilden) som man fått när man köpt typ barnalvedon eller någonting. Ett precist verktyg, men dels är skalan fel – det handlar om ml, upp till en cl – dels är den otymplig då man behöver kunna sticka ner den i vätskan och iom det skulle man därigenom behöva rengöra den mellan varje ingrediens. En typ pipett är dock inte en helt dum tanke och för t ex bitters, som räknas i “dashes”, dvs “stänk” finns det speciella flaskor att köpa med pipett som verkar väldigt praktiska. Om inte annat kan man med precision droppa rödbruna bitterdroppar snyggt i en Pisco Sours vita äggskum, t ex. En “dash” ska för övrigt vara 0,92 ml, så det motsvarar typ ett kryddmått, men precis som med kryddor/salt – bitters liknas ofta med en drinks krydda eller salt – så höftar man vanligtvis lite beroende på (en vanlig bitterflaska brukar ha en “innerkork” som droppar lite).

Så…

Det man brukar köpa när man börjar med cocktails är en (1) jigger (de två längst till höger på bilden). Jigger är det engelska ordet för drinkmått, men det har sökt sig in i svenskan.

Jag gillar inte riktigt jiggers. Inte de som normalt sett finns iaf. Eller de är okej, men… En vanlig standardjigger är som två koppar som sitter ihop i botten. En stor och en liten. Oftast har de inga invändiga markeringar utan är avsedda att fyllas till brädden. Snabbt och smidigt. Mina två jiggers är 4/2 cl och 5/3. Jag kan alltså enkelt mäta 2, 3, 4 och 5 cl med dessa. Det är väl också så professionella bartenders gör. De använder jiggers. Det går snabbt och enkelt att hälla upp rågade mått. Även i skumma miljöer med svagt ljus. Och man kan flippra runt och showa med en jigger.

Perfekt?

Njae? Det blir såklart drälligt när man vänder jiggers uppochner. Vilket kanske inte spelar så stor roll i en bar där du har barmattor? De är lite krångligare att diska och få torra då de ska ligga på sidan, förvisso en marginell sak, men det blir ju lite bökigare i en diskmaskin. Vidare behöver du allt som oftast flera jiggers då de inte har några invändiga markeringar. Vilket kanske inte spelar så stor roll heller i en bar även om det blir en del att diska/skölja efter en drink innan nästa, men… har de markeringar så kan det se ut som i min större jigger: tvåmillimetersmarkeringar. Varför? Vem i hela friden bryr sig om två ml hit eller dit? Enda effekten är att det blir svårt att läsa av (speciellt om det är dåligt ljus)?

Man tar (köper) det man får helt enkelt. När det dök upp en jigger med markeringar på marknaden så köpte jag ju den. Oavsett om den inte direkt var optimal.

Är det så farligt att det normalt sett inte finns några inre markeringar då? Det är klart att det går att höfta t ex en halvfull jigger. Men då jiggers nästan alltid är koniska är det svårt att avgöra var hälften är – det är ju i varje fall inte halvvägs? Vad är det för vits med ett mått om man ändå ska höfta? Om man bryr sig?

Tittar man på hur jiggers säljs till konsument, t ex på Cervera, så brukar de ha “barset” med en (1) ofta ograderad jigger (senaste året har jag märkt att det har börja komma graderade jiggers, även på typ Cervera!). Eller styckesvis. Så det blir som när jag köpte min första jigger. Att man köper en (i mitt fall 40/20 ml men det finns ju alla möjliga kombinationer 45/30, 60/30, 90/60, 50/25, 30/20, 45/40, 45/33, 22/15, 53/28, 55/30, 45/30, …alla möjliga) …och så tror att man har allt man behöver… För om man lutar måttet kan man väl t ex hälla upp 1 cl i lilla 2 cl-änden? (nej, det är inte smidigt…). Rent matematiskt kanske t ex 30/10 skulle vara en smidig kombo, men hur skulle en sådan jigger se ut? Som två små fingerborgar? Förmodligen väldigt opraktisk?

Vad gäller de där “barsetten” så innehåller de ju oftast en del andra grejer som inte är optimala. Typ ingen rörsked (men MED en muddler… hur kan en muddler vara viktigare än en rörsked)? Eller ständigt dessa värdelösa, tredelade cobblershakers – förvisso snygga, men opraktiska – de är omöjliga att få upp? Eller halvmessyrer till hawthornesilar? Eller cobblershakers (dvs med inbyggd sil) OCH hawthornesilar? …tvådelad parisshaker (dvs utan sil) UTAN hawthornesil?

“Till drinkentusiasten…” brukar det stå och jag antar att de oftast typ köps som present av någon som har noll koll till någonannan som inte heller har koll, men som kanske vill skaffa sig – men som inte direkt blir hjälpt?

Men nog om det – allt det där går att skriva mycket om i sig.

Återgår vi till jiggers är något att tänka på de ibland är väldigt smala (och höga). Speciellt japanska jiggers, som de kallas. Det är på sätt och vis bra, då det är enklare att mäta – vätskenivån rör sig snabbare när du häller. De är också flashiga att flippra runt med, men å andra sidan är det mindre bra då man lite senare i sin karriär inser att mycket med cocktails handlar om citrusjuice. Färsk lime eller citron som du smidigast av allt pressar medelst handpress rakt ner i ditt drinkmått, exakt så mycket du behöver. Är ditt drinkmått då smalare så hamnar en hel del utanför. Det är mindre bra, men det är ytterligare någonting ingen verkar tänka på eller iaf skrivit ner/förklarat för dig.

En annan sådan liten specialare, som också är en sådan där “hemlighet” man eventuellt lär sig är att en jigger som är typ 8 cm hög och proportioner likt de på bilden passar perfekt till en standardshaker (som brukar ha diameter på typ 90 mm). Lägg jiggern på tvären i shakerns öppning (den passar) och så rinner det sista, sista lilla ut ur båda ändarna och ner i shakern utan att du behöver stå och hålla i jiggern och dum-vänta. Inte för att det egentligen har någon större betydelse, det rör sig väl bara om typ sista millilitern, men ändå… alla dessa småknep?

Brevid mina jiggers står ett måttglas i glas. Ser ut ungefär som ett shotglas. Jag gillar glas och köpte det i förbifarten en gång när jag såg det (de är väl inte helt vanliga, så jag passage på). Iaf detta glas är rätt kass. Det har markeringar för milliliter (ml), teskedar (tsp), matskedar (tbsp) och ounces (oz). Effekten blir att man måste titta ordentligt vilken av skalorna man vill ha. Inte så praktiskt. Vidare står det inte hur mycket det rymmer rågat, skalorna stannar en bit ner. Jag antar det är 2 oz/60 ml/4 tbsp/9 tsp, men jag är inte säker. Är väl inte mer än att provmäta mot annat mått, men…?

De två kvarvarande måtten är Oxo Good Grips sneda måttbägare, i metall och plast. Tanken är att man ska kunna läsa av ovanifrån. Vilket är en god tanke, jag gillar Oxo och de gör generellt bra och innovativa köksgrejer, men i praktiken fungerar det “sådär” när man t ex häller upp en klar vätska, speciellt i plastvarianten. Genom att skalan lutar blir ytan bara ett tunt, tunt lager som är svårt att se.

Plastvarianten har för övrigt blivit missfärgad vilket ofta händer med plast. Därför gillar jag inte plast. Jag gillar ju som sagt glas, men glas verkar vara svårt att trycka på. Har haft flera glasattiraljer där trycket släppt efter bara några gånger i diskmaskin. Bl a ett cylinderformat mätglas med pip som var högt och smalt och därmed dåligt vad gäller juicepress, men annars väldigt bra. Ja, bortsett från att skalan snabbt försvann i disken och därmed blev helt värdelöst och slängdes. Vad jag vet så säljer Cervera fortfarande modellen även om jag inte kan begripa varför.

Herregud vad jag klagar? Hur ser då en adekvat jigger ut då? Som på det glada 1920 och kanske mindre glada 1930-talet, såklart? När de visste någonting om cocktails och vad som krävs av ett mätglas.

Tyvärr är de svåra att få tag på.

Antika – ofta silverplätterade – är ju svindyra, typ 100 dollar eller oftast mer, men de senaste två-tre åren har några olika företag börjat göra replikor i rostfritt stål osv. I USA såklart. Såvitt jag känner till eller kunnat hitta så finns det ingen som importerat – jag har letat överallt bland specialister eller grosister osv… – eller tagit hem dem varesig i Sverige eller ens Europa. Jag snackade t ex med Barkonsult i Årsta – som väl är Sveriges största grossist – och de hade faktiskt fått något varuprov av whatever företag som kan sägas likna ovanstående men de hade inte nappat. Och det förstår jag, då det varuprovet såg ut som fan (hade typ ett rött, gummerat handtag och tryckta ounce-angivelser i någon font som bara såg billig ut…)

Även om frakt och tull avskräcker beställde jag en i våras. Tyvärr verkar jag ha blivit blåst och jag har ännu inte sett röken av min lilla jigger trots påstötningar. Är lite meck att få tillbaka pengarna, men det löser sig så småningom.

Vad är då grejen med en sådan där “stepped jigger”?

Stål. Tillräckligt stor öppning för handpressad citrus. Tydliga “veck/steg” för de kvantiteter man är intresserad av (0,5-1-1,5-2 ounces) – det syns väldigt väl när en vätska “rinner över” ett “veck/steg” och inga övriga markeringar behövs egentligen. Faktiskt onödigt att sätta ut oz-markeringarna. Skulle man, som man ibland vill, vilja mäta t ex 0,25 eller 0,75 ounce är det tydligen också en baggis – med raka sidor ökar mängden proportioneligt mot höjden och hälften hamnar alltså precis mittemellan två steg.

Dessutom ett praktiskt (!?) handtag och en liten vikt kant så det blir enklare att hälla (inte för att det är så svårt att vräka ner innehållet från en jigger i ett glas eller en shaker?).

Och sist men inte minst tycker jag den är rätt snygg. Den känns väldigt Bauhaus, på något sätt. Form följer funktion.

Hur svårt kan det vara?

(Min förhoppning är att jiggers liknande denna inte ska vara helt ovanliga om några år…)