Category: Montevideo

Fick ett boktips av min nya löparkompis KS. Och kan det bli mer mitt i prick? Löpning och resor! En rejäl dos inspiration.

Varit i de flesta städerna de skriver om. Vilket har både sina bra och dåliga sidor. Dels vill man upptäcka/läsa om nya grejer, samtidigt är det ju kul och triggande att läsa om gamla favoriter, eller städer där man kanske inte riktigt håller med om rundorna.

Hursomhelst, det här är mina topp-5 favoritrundor. Rundor som har ganska tuff konkurrens. Jag har ju sprungit lite här och var. T ex bland vildhundarna i Buenos Aires, genom horkvarteren i Amsterdam och med båtarna i Bosporen, bara för att nämna några. Och jag satte ju mitt nuvarande pers på milen längs strandpromenaden i Malaga? Det är väl värt någonting? Jo, kanske… men det här är rundor som det ibland känns som man skulle kunna åka till enkomt för deras skull. Ligger det sen en trevlig stad runt rundan så är det en bonus.

Ingen inbördes ordning:

* La Rambla (Montevideo)

Slingrar sig sig hela vägen längs kusten, från Ciudad Vieja till… ja, långt bort. Carrasco och vidare. En skön mix mellan stränderna i bukterna och ut på små uddar. Ibland i skuggan av träd, ibland närmare husen (på andra sidan vägen). Vad som dock, för mig, gör La Rambla till en av världens bästa rundor är avståndsmarkeringarna. Stora, gröna stolpar som markerar var 500:e meter. De syns på ett par hundra meters håll och fungerar som en sorts gummiband – knappt har man nått fram till en innan fokus sugs vidare mot nästa. Jag springer en stolpe till innan jag vänder, va? Någon gång ska jag springa tills stolparna tar slut (25k eller så?).

* Hyde Park et al (London)

Föredrar Londons Parker (speciellt kombinationen St. James – Green Park – Hyde Park – Kensington Gardens) framför Themsen. Visst, vissa bitar av Hyde Park kan jag tycka är lite småtrista, men det är trots allt som ett enda stort löpar-Mecka. Inga lösspringande hundar, änder och annat att titta på och framför allt; andra löpare att triggas av en masse. Alla bra löprundor har en strid ström av löpare men i Hyde Park är det ju mer eller mindre alltid ett lopp eller tävling som man kan hänga med i. Väldigt motiverande. Och skulle man känna sig lite extra pepp finns möjligheten att fortsätta ner efter Themsen, även om det där bitvis är lite för mycket folk för min smak. Speciellt vid London Eye/South Bank, som man nog gör bättre att springa runt än att följa floden.

* Lagoa (Rio de Janeiro)

Det ska medges. Det är inte direkt något fel på Copacabana eller Ipanema/Leblon. Men min favoritrunda i Rio är Lagoa, en sjö som ligger just innanför dessa stränder. Eller sjö och sjö. Som namnet antyder är det faktiskt en lagun, som förbinds med havet via en kanal genom “Allahs trädgård” (märkligt namn för en sydamerikansk park, va?). Hursomhelst är solen inte lika brännande här. För även om jag gillar att springa när det är varmt kan 30+ redan tidigt på morgonen knäcka vem som helst. Och på Copacabana har man inga träd att svalka sig under. Gillar också att ha Lagoa “för mig själv”. Jag är inte en sådan där fånig turist som flänger längs med de världsberömda stränderna som alla andra. Jag gör som en riktig carioca och nöter rundan runt Lagoa. Ett varv är exakt 7,5 km (halvförvirrade markeringar här och var på cykel/gång-vägen). Utsikten består av Christo Redentor och Rios berg. Härligt. Under OS har de tänkt köra rodden i Lagoa.

* Tiergarten (Berlin)

Berlin är inte enda staden med en stor park mitt i centrum. Fast i Berlins fall handlar det egentligen inte om en park. Tiergarten är mer en skog. Mitt i smeten och löpvänlig som få. Full med olika stigar man kan välja och kryssa sig fram på. 20 kilometer sammanräknat, har jag hört. Eller så kan man variera sig och mala på spikrakt genom alltihop på motorvägen bort mot Brandenburger Tor med tv-tornet i fonden. Och nöjer man sig inte med det kan man alltid haka på någon avstickare bort från skogen. Varför inte iväg längs Spree? Platt som en pannkaka är det dessutom.

* Diagonal (Barcelona)

Gatan som skär spikrakt diagonalt genom Barcelona, från nästan uppe i bergen ner till havet. Jag brukar börja så långt upp man kommer innan den övergår till motorväg. Längst upp i parken vid sidan av vägen. Ända upp mot motorvägen som korsar över i en bro. Där kan man se ut över staden, ner mot Agbar, Sagrada Familia, kasinotornen, Montjuic och alla andra landmärken. Betraktar havet, dit jag ska. Känner lugnet i någon minut. Sen sätter jag av. Drygt elva kilometer. Ständigt nerför. Ständigt rakt fram. Har man krafter kvar nere vid vattnet kan man vika av efter stränderna tillbaka mot Barcelonetta och centrum. Det är fem kilometer till.

–

Ja, det är mina favoriter utomlands. Här hemma har jag två favoriter. Dels:

* Järvareservatet

Borta bra, men hemma bäst? Kanske, kanske inte. Löpning kan vara så mycket olika saker. Så många olika upplevelser. Upplevelsen att dra ut i halkan, mörket och kylan i skogen runt hörnet, mitt i natten och mitt i vintern, inte en käft på kilometers avstånd… det är någonting helt annat än det stekande flirtjoggandet i Rio. Bättre? Annorlunda.

* Södermalm runt/Kungsholmen runt

Min andra hemmaplan. Dessa två är var för sig stadsrundor i världsklass. Två dryga milsrundor som man dessutom kan koppla samman över västerbron. Det är ju nästintill oslagbart? Stockholm kan vara fantastiskt vackert. Speciellt om man tar sig upp och över västerbron eller årstabron.