Category: tåg

Första bilden är min (blev så till mig att jag var tvungen att fota TUNNELBANAN, likt värsta turisten), andra från Wikipedia (hyfsat jämförbar om än säteslayouten skiljer sig lite).

Åkte en av de renoverade C20 idag (de folk upp till iaf nu har kallat de ”nya” tågen, även om de är över 20 år gamla). Är första gången, trots att de tydligen började rullas ut redan för ett halvår sen (men vem åkte tunnelbana under pandemin?)

Blev helt förvånad när jag klev på. Man har gjort om dem invändigt till något som liknar C30 (de ”nya nya” tågen) med sittande längs med väggen och rena ståplatsutrymmen. Bildskärmar som visar var man är och vilka stationer som kommer. Osv.

Först tänkte jag att jag gått på ett C30 – tänker väl inte överdrivet på tågens exteriör – men det var något som inte stämde. Det var ”C30 – som det borde varit”.

Okej, jag är inget fan av fler ståplatser på bekostnad av sittplatser – vem är det? – men det blev än mer tydligt att problemet med C30 inte bara är det.

Åker man inte jättelångt med tunnelbanan – typ från förorterna – eller har dåliga knän eller liknande går kanske ståplatserna att uthärda. Värre är det ju faktiskt med det estetiska.

För C30 känns som någon sorts panoptikon – ni vet den där gamla fängelseidén där fångarna ska känna sig ständigt övervakade.

Inga mellanväggar. På C20 är t ex ett säte täckt av mellanvägg vid dörrparen, på C30 ett halvt. Detta trots att C30 verkar bredare inuti, rent generellt, som att ytterväggarna är tunnare, ungefär som det där udda, unika provskotts-C20-tåget med tunnare väggar man råkar på en gång vartannat år.

Överhuvudtaget inget som skymmer sikten eller bryter av. Någonting som skapar illusionen att tåget faktiskt inte bara är en lång tub. Tuben är en tub! Bara smala stänger och säten som ska verka sväva i luften i denna långa tub, ovanför det oändliga, smutsbeiga tubgolvet.

Helt klart ett estetiskt val. Det finns ingenting i det här som man inte kunde ha gjort för 30 år sedan med C20. Kanske är det ännu lättare att spola av, kanske är det lite, lite billigare. Men framförallt är det mycket mycket mindre mysigt. Myset är på nollnivå i C30. Kanske tänker man att panoptikon-idén ska skapa trygghet genom bättre sikt, men jag tror man bet sig i arslet och får en större otrygghet genom det resulterade omyset.

Visst, det är ”luftigare”, men på ett oerhört konstigt sätt. Kanske borde denna luftighet motverka känslan att befinna sig djupt nere i berget, men för mig funkar det nog tvärt om. Inte för att jag är klaustrofobisk, men en kupé (likt de gammel-gamla Cx) är bara en kupé, men en typ tunnel är… något man förknippar med att vara djupt under jord?

Kan som inte bestämma mig om alla möjliga små, små val och detaljer i C30 är medvetna eller bara för att man inte förstod bättre (tänk dystra färgsättningen eller levande svängda vs döda raka stänger, hur lampornas placering förstärker eller motverkar centralperspektivet och tubkänslan osv osv)

Sen… sist med definitivt inte minst…

Vad i helvete hände med plexiglasskivan alla står och lutar sig mot vid dörrparen? De har alltså ersatt sköna rygglutarskivan med en horisontell stå-inte-här-om-du-inte-har-pengar-över-till-naprapat-stång.

Vad är det frågan om? Medveten s k ”hostile architecture”? (ni vet, armstöd mitt i parkbänken så hemlösa inte ska kunna ligga skönt där osv) Det blir ju jättekonstigt. Stå upp (för det finns inga sittplatser) men stå inte upp, eller luta dig iaf inte mot någonting? Vad vill du egentligen, erbarmliga C30-tåg???