Category: konst

Den stora utställningen på Guggenheim handlade om bilar och konst. På sedvanligt manér grumlades linjerna mellan konst, formgivning/teknik och kommers.

Känns ju sådär när de säljer sina planscher och vykort med de ikoniska sportbilarna och så ska det stå under, med stora bokstäver: NORMAN FOSTER FOUNDATION.

Ja! Det är väl du som ÄGER bilarna i fråga, men det är ju inte du som designat dem. Du är väl eller iaf var arkitekt och därmed nästan konstnär en gång i tiden så du borde väl fatta det där?

Är väl lite sak som, men faktiskt omvänt, med byggnaden? Ja, det är Frank Gehry, som ritat den. Men är det han (eller hans ingenjörer, vilka säkert hade ett svårare jobb?) som borde ha cred? Eller ”Guggenheim”?

För SÅ fantastiskt är det ju inte att cad:da ett hus utan räta linjer och bestämma att det ska vara i något udda material typ metall? Inte för att jag skulle kunna göra det, men det finns så många begåvade arkitekter, formgivare och för den delen tvspels-designers som alldeles säkert också skulle gjort någonting spektakulärt.

Guggenheim Bilbao är väl mer funktionsdugligt som konstmuseum än dito New York, men det säger inte så mkt (Guggen NYC är hemskt). Både jag och M tyckte t ex det var svårt att ”läsa” huset, det är rörigt och svårt att förstå var man skulle eller få en överblick. Vad gäller ”formen” är den ju som sagt spektakulär, men egentligen bara ett mischmasch utan den där ikoniska ”idén”? Om det nu inte är det som är idén? Be någon – vem som helst – snabbt skissa operahuset i Sydney eller Vasilijkatedralen i Moskva eller Eiffeltornet eller Atomium eller Colosseum eller Empire State eller… Guggenheim New York? …så får du några streck alla skulle identifiera som den byggnaden. Guggenheim Bilbao – förmodligen inte?

…men ingen annan än typ Gehry eller liknande skulle ju fått chansen och 100 miljoner euro att leka med. I sådana här sammanhang gäller det väl mycket att redan ha ett namn. It takes money to make money, liksom… sen kan man ju också tycka att Gehry kunde ha kommit med ngt nytt – jämför t ex med hans tidigare Walt Disney Concert Hall i LA…?

Snarare är det väl någon i den baskiska delstatsregeringen (där pengarna kom ifrån) som ska ha cred? Vem det nu var? Den som nu pushade för att bygga ”någonting spektakulärt” – låt oss ta en miljard från skolan och sjukvården och vad det nu är och låt oss bygga nått som ingen annan har så kommer det komma hit massa turister som kommer spendera sina pengar här så vi… kan använda de skattepengarna till… någonting?

Cred?

Alec Issigonis designade Cooper Minin…

Ge mig lite kritor och blyertspennor av olika hårdhet osv så ska ni få se på konst! Stor konst!

Fast kanske var det de olika kvaliteterna på papprens som var grejen… och det hade de väl gjort själva. Men precis som att formgivning uppenbarligen (?) inte är konst så är väl hantverk inte det heller?

Helst skulle de väl ha velat – bokstavligen – skriva detta på näsan på besökarna (varför inte? en projektor som projicerar detta i ansiktet på folk?) men en vägg man ”ska” läsa innan man kommer in i salen med mästerverken fick duga.

En bänk är en bänk och de är avsedda att brukas – som sittmöbler.

Det kändes som typiskt Guggenheim.

Bänkar man inte får sitta på. De är ju av marmor, de kan ju gå sönder!? Eller få patina!?

Det är konst och inte design/formgivning. Visa respekt!

Det är inte förrän nu efteråt som jag ens börjar förstå vad det överhuvudtaget handlade om, dessa övergivna bänkar i ett mellanutrymme på ett museum – tro det då de är försedda med varningsskyltar à la ”kom inte nära!”. Googlar på ”bench” för att, sarkastiskt, få en torr definition av ”avlång möbel avsedd att sittas på” eller huruvida det ens är ett konstverk – fick intrycket av att det var en sådan ”tack till våra rika donatorer”-plakett-sak. (Guggenheim handlar ju någonstans mer. Om pengar än om konst. Att det är Jeff Koons som gjort statyn framför museumet är knappast en tillfällighet…)

Och Wikipedia upplyser torrt att det är en lång sittmöbel, oftast avsedd för utomhusbruk. Och att det är vanligt med plaketter på bänkar, avsedda som minnesbänkar för någon som dött. Så kallade memorial benches.

Och det är, läser jag mig till, vad det här väl åsyftar. Arno Pair heter tydligen verket av Jenny Holzer och handlar om AIDS. Kände inte till henne, men hon var tydligen polare med Basquiat och gänget och började iaf som gatukonstnär, olagligen klistrandes upp affischer på stan. Tydligen vill hon med sitt verk ”ta gatukonsten till konstmuseet och adressera en ny publik, bjuda in till reflektion om gränsen mellan det publika och privata”.

Någonstans har hon väl kanske lyckats med mig, men det är väl en poäng som hon får gratis. Är ju inte direkt första gången jag reflekterar över dylika idiotier – hennes ”verk” är ju dessutom inte direkt banbrytande. Tyvärr.

Men alla andra? Undrar om Holzer är nöjd med sina dammiga, bortglömda bänkar? Det kanske hon är? Att det var precis detta hon var ute efter? Fast å andra sidan… i bilderna på verket man kan hitta på nätet finns inte förbudsskyltarna med – trots att de ju som museumsbesökare är den stora grejen – så det kanske är någonting som skaver?

Allt det andra, som hon tydligen eftersökte enligt de pretentiösa texterna man hittar på nätet – dvs ”död”, ”intimitet” och ”förlust” – det går lite förlorat.