Java, modell 1900-tal.
DN Stockholm Halvmarathon 2013
Mitt första “riktiga” halvmaraton. Utan att ha någon större koll gissade jag att 2 timmar var ett rimligt mål.
2 timmar betyder 5:40 minuter per kilometer. Eller 5:41,26 egentligen, men 5:40 är lättare att räkna med för att se hur man ligger till vid kilometermarkeringarna. För huvudräkning blir det när GPS:ens totalangivelser inte går att använda efter den inledande tunneln.
En massa siffror, men löpning är siffror. De bästa loppen gör man när man ligger på en jämn nivå hela loppet. Kör man för hårt någonstans riskerar man att dra på sig en mjölksyreskuld som obönhörligen straffar sig senare. Istället jämt och fint. Ett konstant rullande i 5:40 på denna ganska flacka bana alltså.
Första långloppet för min del, men det känns som detta långsiktiga, diciplinerade nötande kom naturligt. Ingen stress första 7-8 kilometrarna, trots att det kändes som att hela fältet sprang om en i det sedvanliga startruset. Istället en känsla av styrka och tankar a la “Ojoj kompis, herregud vad du kommer krokna…”
Meditativt nötande. Härligt. Egentligen bara en kort sträcka någonstans vid 15-16k (Söder mälarstrand) jag kände mig lite sliten/trött.
Första 5k: 5:40 min/km
Andra 5k: 5:40 min/km
Tredje 5k: 5:37 min/km
Fjärde 5k: 5:49 min/km (loppets mest krävande del med ett långt, sugande motlut 17k-20k)
Sista dryga kilometern: 5:24 min/km
Totaltid: 1:59:40.
Perfekt. Total kontroll rakt igenom.
Hade inte riktigt sprittet i benen för någon vidare spurt, men jag hade nog kunnat nöta på i samma 5:40-lunk väldigt mkt längre. Grymt nöjd.
Dag
Min norske chef skojade en gång om att Big Bang Theory var som jobbet – en massa nördar och så en blond kvinna som inte förstod sig på datorer. Vilket väl var ganska träffande.
När jag började se Dag tänkte jag att “det här, det är som jobbet – en massa galna norrmän” (och en och annan svensk för den delen). Fast frågan är om det inte är lite väl elakt, för det här är verkligen inte friskt. Inte någonstans. Fast bra.
Animal Farm
Hade det bara inte varit för Snowball… uhm Trotskij så hade allt varit guld och gröna skogar sa Napoleon… uhm Stalin.
Hade det bara inte varit för Stalin så hade allt varit guld och gröna skogar sa Orwell.
Jo, jo. Utopia.
Det gyllene huvudet
“Det gyllene huvudet från 2007 är en kortroman som utspelar sig och berättas i Mongoliet, dit Topol kom som journalist efter revolutionen. Den är typiskt topolskt oförutsägbar, slängig och ändå vacker. Genom en gammal fyllbults mun berättas en gripande och svavelosande historia om Mongoliet i den våldsamma kollisionen mellan Buddha och Stalin; det vill säga samma regim som plöjde genom Prags gator med sina tunga stridsvagnar och ofrivilligt sådde fröer som grott och spirat i många starka författarskap. Som Jáchym Topols, vilket alltså två nya – och övertygande översatta – volymer möjliggjort för svenska läsare att konstatera.”
Stalin, ja. Igen. Var väl inte riktigt meningen när jag av en slump hittade denna. Var mer “En tjeck som irrar runt i Mongoliet? Låter lagom eget”. En oavsiktlig pendang, skulle man kunna säga.
