Min norske chef skojade en gång om att Big Bang Theory var som jobbet – en massa nördar och så en blond kvinna som inte förstod sig på datorer. Vilket väl var ganska träffande.
När jag började se Dag tänkte jag att “det här, det är som jobbet – en massa galna norrmän” (och en och annan svensk för den delen). Fast frågan är om det inte är lite väl elakt, för det här är verkligen inte friskt. Inte någonstans. Fast bra.