Mitt första “riktiga” halvmaraton. Utan att ha någon större koll gissade jag att 2 timmar var ett rimligt mål.
2 timmar betyder 5:40 minuter per kilometer. Eller 5:41,26 egentligen, men 5:40 är lättare att räkna med för att se hur man ligger till vid kilometermarkeringarna. För huvudräkning blir det när GPS:ens totalangivelser inte går att använda efter den inledande tunneln.
En massa siffror, men löpning är siffror. De bästa loppen gör man när man ligger på en jämn nivå hela loppet. Kör man för hårt någonstans riskerar man att dra på sig en mjölksyreskuld som obönhörligen straffar sig senare. Istället jämt och fint. Ett konstant rullande i 5:40 på denna ganska flacka bana alltså.
Första långloppet för min del, men det känns som detta långsiktiga, diciplinerade nötande kom naturligt. Ingen stress första 7-8 kilometrarna, trots att det kändes som att hela fältet sprang om en i det sedvanliga startruset. Istället en känsla av styrka och tankar a la “Ojoj kompis, herregud vad du kommer krokna…”
Meditativt nötande. Härligt. Egentligen bara en kort sträcka någonstans vid 15-16k (Söder mälarstrand) jag kände mig lite sliten/trött.
Första 5k: 5:40 min/km
Andra 5k: 5:40 min/km
Tredje 5k: 5:37 min/km
Fjärde 5k: 5:49 min/km (loppets mest krävande del med ett långt, sugande motlut 17k-20k)
Sista dryga kilometern: 5:24 min/km
Totaltid: 1:59:40.
Perfekt. Total kontroll rakt igenom.
Hade inte riktigt sprittet i benen för någon vidare spurt, men jag hade nog kunnat nöta på i samma 5:40-lunk väldigt mkt längre. Grymt nöjd.