För ganska precis två år sedan inrättade Malmö stad världens första uttrandefrihetsbibliotek, Dawit Isaak-biblioteket. De verkar mena på att här får alla böcker finnas, även sådana man inte skulle fått läsa om ”någon annan fått bestämma”. Jag antar att det är kontroversiella och iaf ibland därigenom intressanta böcker.
Någon gång har jag tänkt att deras katalog borde vara en bra tipslista för böcker som är lite mer ”edgy”. När jag nu tittar så verkar det inte vara direkt så? I vilket fall pratar de om Harry Potter och sånt, som ju är eller har varit förbjudet i vissa länder, vissa tider. När jag gör en snabb slagning i deras katalog hittar jag förvisso t ex Mein Kampf, konstigt vore väl annars, men inte Sion vises protokoll eller sånt som är kontroversiellt på riktigt… Man kan undra: har de någonting som är om inte olagligt i Sverige så iaf på gränsen (Nabokovs Lolita kanske är okej, men hur är det t ex med andra ännu mer barnpornografiska litterära grejer?)
Vet inte om resultatet bara är sånt som man faktiskt kan hitta varsomhelst, typ Satansverserna, Candide eller Lady Chatterleys älskare? Att man samlat lite sånt – ganska oförargliga saker – i en bibliotek. Ambitionen verkar ju vara genuin iaf.
Hursomhelst: nu till Moderna Museet. De verkar inte ha några sådana ambitioner, att hålla yttrandefrihetens fana högt och gå i bräschen. Kosta vad det kosta vill.
Det är väl iaf vad museets danska chef uttrycker när hon både tidigare och nu tackar nej till Lars Vilks rondellhund.
Tror jag. Jag har svårt att förstå vad hon säger. Förmodligen är jag inte ensam, Sveriges radio känner sig uppenbart nödgade att översätta/återupprepa vad hon säger, precis som när de intervjuar någon på utländska (trots att jag tror att hon iaf försöker prata svenska). Så inte bara i detta inslag, utan i alla andra jag hittat med henne.
Blir man inte lite sugen att med en JO-anmälan göra henne till ett konstverk? Nästan lite i Vilks anda? För hon bryter ju, som chef för en statlig svensk förvaltningsmyndighet mot språklagen. Paragraf 11 stipulerar nämligen att myndigheters språk ska vara begripligt. (ja, det gäller även när man uttrycker sig i tal).