Harry Potter och De vises sten

Antar att A kommer läsa Harry Potter någon gång, det hör väl till, så jag skaffade böckerna redan nu. De tre första till att börja med.

Var lite osäker vilken ålder de egentligen är skrivna för. Hade själv inte läst dem. Många vuxna verkar ju annars vara begeistrade och inte skämmas för att höja dem till skyarna. De brukar stå på 9-12 år i bokhandlarna och Harry är 11 i första boken, men å andra sidan verkar en del på nätet tycka att de tre första skulle kunna passa en yngre publik. Sen ska det bli mörkare och mer för äldre barn, verkar även de tycka.

Nåväl.

Började läsa första boken högt för A och intresset verkar fladdra lite upp och ner. Först ville hon egentligen inte – vad hon nu visste om Harry Potter? – men drogs in efter de första styckena. Sen verkar det ha ebbat ut efter tre lässtunder, när Harrys moster och övriga fosterfamilj är så hjärtlösa och taskiga mot honom…

Passat på att läsa den själv under tiden. Och det är väl en hyfsat habil ungdomshistoria. I fantasykläder. En slags fusion. Förstår om det går hem speciellt hos ungdomar som känner sig ensamma och udda. Oförstådda i en värld de inte tycker sig passa in i. (jätteovanligt under uppväxten?) För det är väl den egentliga, underliggande tematiken. Utan att det är särskilt mörkt alls, sockerströsslat som det är med tilltalande glad-fantasy.

Får se hur det blir med fortsättningen dock. Även om det är lättläst är de tre första böckerna ändå på 4-500 sidor var och sen smäller det ju till med riktiga tegelstenar.

Orkar man? Nu kan jag ju iaf säga att jag läst Harry Potter…