Nu börjar det vara tio år sedan jag först såg Naturens gång. Eller är det mer? Kan ha varit på vanlig tablå-tv, men jag minns att svt hade startat igång svt play och att jag lyckades ladda ner en kopia därifrån, trots att jag antar att de på något sätt försöker skydda sitt material.
Sedan har den ju getts ut på dvd, som jag förvisso har, men vem har en dvd-spelare nuförtiden, och senare även en bättre videofil, även om det väl bara är typ dvd-kvalitet…
Data och filmformat hit och dit. Sånt beblandar eller bekymrar man sig inte för i den här filmen. Här går livet, naturen sin gilla gång och tiden flyter fram på en bondgård av det gamla snittet, någonstans i Dalarna. Visst, det är säkerligen hårt jobb att sköta om en gård, det är klart, men det där gammeldags sättet att leva verkar så enkelt. Skönt. Det som ska göras görs, inte för att någon nyckelindikator säger det, utan för att det behövs, för att erfarenheten säger så. För att nu kalvar kossan och det är inte så mycket mer med det. Inga konstigheter. Kanske hänger man av sig jackan också innan man hjälper till att dra ut kalven?
Jobb, ja. Om det nu är vad man ska kalla livet på en bondgård? Det är väl inget jobb, det är ett sätt att vara, en livsstil. I den mån det alls handlar om människorna… för det här är ju djurens film.
Trevligt nog är det här även en av Almas favoritfilmer. Vi har nog sett den 5-6 gånger senaste månaderna…