Då var det dags igen.
Talmansrundor och regeringsbildning.
Förutsägbart?
Jag vet inte. Efter Löfvens besked i augusti var det förutsägbart att vi hamnade här, men frågan är vad som kommer ut av det?
Det intressanta tycker jag är Vänsterpartiet, deras roll och agerande, samt, så klart, Magdalena Andersson.
Har inte haft någon egentlig bild av vad hon är för figur. Nu har jag lyssnat dels på hennes installationstal och dels – av misstag – på pressträffen efter hon blev vald till socialdemokratiska arbetarepartiets ordförande.
Installationstalet är i vanlig ordning högintressant när någon väljs till partiledare. Ett linjetal enligt en viss form där den nyvaldas riktning, ideologi ska presenteras. Vad blev det där?
Ingenting, skulle jag säga. Mellanmjölk. “Vända på varje sten” är någonting man tar med sig. Vilket inte säger så mycket. Eller allt? Att det egentligen inte är riktningen som är det centrala, utan hur väl värvet utförs, hur hårt och bra man jobbar? För det känns, i det stora hela, som att det mest handlade om att “jag är socialdemokrat, socialdemokrati är bra, socialdemokratin har vind i seglen nu”. Ingenting visionärt, drömmar och vilja.
Ta t ex det traditionsenliga kulturella avsnittet. Där hade hon valt en dikt. Svante Foersters “I detta land, kamrat”. Om att grå är den vackraste färgen. Som en gråsosse? En dikt som kanske inte var Göran Perssons lyriska signum, men som han “fått” av en talskrivare och sedan återanvänt. Och som Magdalena uppenbarligen förknippar med Göran då hon i talet sen undrar “Göran, visst är det vackert?”. Javisst, en annan del i ett installationstal är väl att nämna sina företrädare, men hur är det där med att stå på egna ben?
Enda riktigt nya och konkreta, riktningsmässigt, i talet är väl att hon vill ta tillbaka kontrollen inom skolan. Nej till vinster i välfärden! Vilket mer känns som en reaktion, ett svar på en sedan länge ställd fråga, än någonting visionärt, ett eget, fritt tänk.
Så till pressträffen efter hon valts. Som jag halkade in på av misstag när jag letade efter installationstalet, men som egentligen var mer intressant för mig som inte sett så mycket av henne. Där talade hon mycket kort om sina tre prioriteringar för att sedan svara på frågor. Hon talade fritt, utan ett talmanus. Det jag tyckte var intressant var hennes språk. För jag noterade att hon använde eller snarare missbrukade ett ord. Ett ord som jag själv ofta överanvänder.
Ju.
Det är ett intressant ord. Det är ett kort ord, ett av de kortaste vi har. Som sådant går det ofta obemärkt förbi då det dessutom i sig inte har någon egen mening utan endast fungerar i relation till någonting annat. Det har några olika funktioner och betydelser, men som jag och Magdalena oftast använder det handlar det om att betona riktigheten i vad man påstår. Att såhär ligger det ju till, det är ingenting att ens diskutera eller ifrågasätta. Ett litet, men anspråksfullt och därigenom faktiskt lite lömskt ord. Kanske inte en härskarteknik, men ibland närapå?
Kanske också ett ord som förkroppsligar den svenska socialdemokratin av idag? Inte minst regeringsbildningen? Jag har under de gångna dagarna också sett Stefan Löfvens pressträff efter att ha begärt sitt entledigande. När han då får frågor angående Vänsterpartiet och regeringsbildandet är han närmast raljant. Skrattar flera gånger. Nej, han har inte inväntat eller frågat hur (v) ställer sig till någonting. Varför skulle han göra det? Varför skulle han överhuvudtaget ha någon kontakt med dem, känns det som. För var ska de vända sig? Ingenting har förändrats, ju.
(V) har accepterat att stödja en (s)-ledd regering utan att få någonting för det och kommer så att forsätta. Ju. För var ska de annars vända sig? Kristersson och Åkesson?
Förvisso kan han ha rätt i det, även om man såklart kan motfråga sig var (s) ska vända sig annat än till (v), men det sätter också fingret på en annan fråga: är Vänsterpartiet meningslöst? Accepterar de vadsomhelst? Utan att kunna ha en egen röst, någonting att säga till om? Vad har de i sådana fall för existensberättigande?
Om så nu, vad talar för att detta isf skulle ändra sig efter det ordinarie valet?
Detta kan vara avgörande?
