Nato, Nato, Nato?
Man blir ju lite trött på allt tjat om Nato.
Helst skulle man ju vilja slippa det här med militär och vapen och bara bestämma sig för fred och total nedrustning, men även om alliansfriheten tjänat oss väl i flera hundra år så undrar man väl ibland?
Ja, jo…. jag vet… vi är sedan 1995 med i EU med sin gemensamma försvarsklausul och innan dess hade vi ju efter andra världskriget de hemliga försvarsavtalen med USA… ja jo… och så novembertraktaten 1855-1905 där Storbritannien och Frankrike garanterade Sverige och Norges säkerhet… men rent generellt så har vi ju om vi räknar bort diverse undfallenhet åt ena och andra hållet stått neutralt utan kopplingar åt något håll?
För neutralitet och alliansfrihet skyddar en alltid från samvetslösa tyranner. Se bara på andra världskriget, där det fungerade toppen. Fråga t ex Norge. Eller Danmark. Eller Nederländerna. Eller Belgien. Eller Österrike. Eller Estland. Eller Lettland. Eller Litauen. Eller… Strunt samma. Det fungerar ju bevisligen. Neutralitet är som ett vaccin mot oönskad aggression.
Dessutom bidrar ju medlemskap i en försvarsallians alltid till militär eskalering. Man lägger ju alltid mer resurser på vapen och hemskheter om man hetsas i grupp än om man står självständig och fri. Vi hade absolut inte världens fjärde största flygvapen under kalla kriget och Finland har absolut inte västeuropas största artilleri. osv. Ensam är ju stark? Eller var det att man måste vara stark?
Men okej…
Om man som ett tankeexperiment ändå skulle fundera på en försvarsallians, hur skulle den då se ut?
Inte som stora, stygga Nato, uppenbarligen, men…
Jag skulle nog basera min tänkta allians på Förenta Nationerna, ett förbund mellan självständiga stater. Men “spetsigare”: bara länder som faktiskt är fria och demokratiska skulle få vara medlemmar. Portalparagrafen i alliansens stadgar skulle kunna hänvisa till Förenta Nationernas dito och betona det här med fred, frihet och demokrati? Framförallt att man löser eventuella konflikter på ett fredligt sätt.
Sen skulle även syftet med min allians vara spetsigare än Förenta Nationerna – som ju pysslar med lite allt möjligt. Min allians skulle bara handla om försvar. Och då försvar på riktigt: rätten till självförsvar vid väpnade attacker. FN har ju faktiskt definerat det där ganska bra i sin artikel 51: vid väpnat angrepp har man som land rätt att försvara sig – tills säkerhetsrådet har hunnit vidta åtgärder.
Min allians skulle hänvisa, rakt av, till FN-stadgans artikel 51, komplett med begränsningar vad gäller FN:s säkerhetsråd osv, men göra klart att detta gäller kollektivt i alliansen. Blir en medlem anfallen kommer vi räkna det som en attack på oss alla. Vad var det musketörerna sa? En för alla, alla för en.
Utöver att FN-artikel 51 om rätten till självförsvar tillämpas kollektivt så tycker jag inte att min allians skulle behöva innehålla jättemycket mer. Några ytterligare mest administrativa artiklar i stadgan. Hur går man med? När och hur ska möten hållas? Hur går man ur? Var ska vi förvara det påskrivna stadgeoriginalet?
Förvisso skulle man väl vilja förhindra att en stat utnyttjar de andra och bara “åker gratis” och som medlem därmed också förbinda sig att upprätthålla en rimlig försvarsförmåga. Vissa skulle säkert stava sånt som M-I-L-I-T-A-R-I-S-M, men hur skulle det annars göras? Så det kan man också skriva in i sitt traktat.
Men inte mer än så. Stadgan till min allians skulle iaf gärna få vara klar och tydlig – koncis – och rymmas på ett par a4. Mer än typ fjorton korta paragrafer skulle inte behövas.
En rimlig ansats till en allians?
Men…
Om Förenta Nationerna via sitt säkerhetsråd kommer överens om resolutioner och säkerhetsstyrkor och flygförbudszoner och vad det nu är… skulle den tänkta alliansens – märk väl självständiga – medlemmar kunna samordna sina FN-insatser via aliansen?
Kanske. Tycker nog att den tänkta alliansen bara borde handla om rätt till självförsvar a la FN-artikel 51 och även om det skulle handla om insatser under FN:s paraply så känns det som en ändamålsglidning, men… låt gå?
Om en medlem börjar förfalla demokratiskt och kanske inte längre helt lever upp till portalparagrafen om fred och frihet?
Det är ju knepigt. Förmodligen borde man kunna utesluta en medlem som inte uppför sig. Ska alliansen endast handla om FN-artikel 51, eller ska det finnas röda linjer för uppförande i övrigt (vilka skulle dessa isf vara)? Vad skulle portalparagrafen betyda – egentligen?
Om Förenta Nationerna visar sina begränsningar och någon permanent medlem lägger sitt veto i säkerhetsrådet mot att stoppa t ex ett folkmord genom militär insats, skulle det då ändå vara okej för den här tilltänkta alliansen att agera?
Också svårt. Såklart nej. Egentligen. Det blir ju ett sluttande plan. Vad är rätt, vad är fel? Allt bortom FN-artikel 51 går på något sätt att ifrågasätta. Relativisera. Är det rätt att Ryssland går in i Ukraina? Var det rätt att Nato bombade Serbien? Det kanske är etiskt rätt (eller inte?), men en allians som går bortom sitt riktiga syfte med självförsvar och dessutom även bortom FN-mandat… även om inte alla medlemmar är helt med på det och deltar… det öppnar upp för relativisering. Det var ju bara en gång och det var… rätt? Kanske skulle man iaf lära sig någonting efter den där första och förhoppningsvis enda gången?
Om någon medlem skulle förfoga över jättehemska vapen som inte kan användas till annat än att ögonblickligen utplåna hela städer och därmed mängder med civila?
Det låter ju fruktansvärt. Ingen borde ha sådana vapen. Det kan aldrig vara självförsvar att ögonblickligen utplåna stora mängder civila? Förstöra hela städer? Problemet är bara att dessa vapen finns. Hur skulle det se ut om bara tyrannerna, de samvetslösa despoterna, hade tillgång till dylika vapen? Skulle det vara bättre? Är det vad man vill?
Hursomhelst…
Mitt tankeexperiment känns betydligt bättre än Nato?
…eller ja jo, det kanske är exakt som Nato, men…