Jag älskar Kieslowski.
Eller jag älskade iaf. Nu är det jättelänge sen jag sett någon av hans filmer, men jag har sett dem allihop. Från hans första kortfilmer på 60-talet till Trikoloren .
Senaste dagarna har jag tänkt på hans filmer, speciellt en av hans korta dokumentärer: En nattvakts synpunkt. Det är väl Ryssland som spökar?
Hursomhelst letade jag upp den på youtube i filmrummet (M pillade på sin mobil) och sedan råkade jag se att Bleu, hela filmen, fanns där.
Knäppte igång, bara för att… jag vet inte. Vi har ju båda sett den – för länge, länge sen. Kändes verkligen inte som något vi skulle orka med en måndagskväll…
Den är så stark. Så tyst men så högljudd.
Det gick inte att stänga av.