Köpt i Berlin i höstas. Kändes naturligt. Är det någonstans man ska impulsköpa denna klassiker är det väl där.
Råkade öppna den nu en söndag efter lunch och vipps hade det gått ett par timmar och jag hade läst den.
Är märkligt. Det är ju – egentligen – samma fruktansvärda vittneshistoria man hört allt för många gånger, men som man kanske behöver återkomma till då och då. Och när det är såhär bra gjort…
Berlin, ja… Jag undrar hur mycket man skulle ramla över Natt klockan tolv på dagen eller Djurfarmen eller Ivan Denisovich eller Andningsgunga eller Zinkpojkar eller nått sånt där – i Moskva?
Aldrig varit i Moskva, men jag har fått intrycket att det är mer segerparader för att hycklandes hylla ”det stora fosterländska kriget” osv än – likt i Berlin – minnesmärken, museer och annat (typ kultur!) för att istället varna för och inte glömma all skit man ställt till med både före, under och efter detsamma.
Och då kanske det blir som det blir?