”Historiens farligaste bok” såg jag att någon kallade den, Max Stirners magnum opus från 1848.
Jag vet inte. Ett subversivt portalverk eller urkälla eller vad man säger för nihilismen, anarkismen, existentialismen, den dialektiska egoismen och allt det där… Stirner går längre än någon annan?
Farlig?
Kanske på samma sätt som Mein Kampf skulle vara farlig. Som det står på omslaget ”om underdåningheten upphörde vore det slut med herraväldet”.
Vilket är en intressant tankelek, men som både Stirner (och för all del Marx…) är inne på ersätter man lätt bara ett ok med ett annat? Och hur troligt är det att t ex moralen och allt annat någonsin skulle upphöra i en liten rökpuff?
Är individualanarkismen någonting att oroa sig för, liksom?
(Umgåtts ett tag med den nu, bl a ett par timmar i en soffa på bibliotekets barnavdelning, men kommer säkerligen aldrig ta mig an den ”på riktigt”. Trots ett för sammanhanget enkelt och klart språk – tack Nikanor Teratologen för den utmärkta, nya översättningen – är det en text med ett riktigt bråddjup…)