Den här skäms jag lite för. Den slank, obetänksamt, med av bara farten i bokrean tidigare i år.
Det uttrycks ju faktiskt rätt tydligt att det är en bastardisering, en omformulering och nedslipning av Tove Jansson. Av hennes original som ju faktiskt inte heter den osynliga gästen, utan det osynliga barnet. Och att varken bilder eller text är Toves. Hur kunde jag missa det? Jag skäms.
För jag håller ju helt med Anna-Lena Laurén i gårdagens DN: Att läsa böcker man inte förstår är det viktigaste en människa kan göra
När jag frågar efter originalversionen får jag svaret att dagens barn inte kan tillgodogöra sig dem. Tacka fan för det. De tillåts ju inte läsa dem.
Som tur är var den där Mumintrollen ett olycksfall i arbetet, här ligger högar med otillrättalagda original.
Jag och Anna-Lena är helt på samma sida. Man måste utmana sig. Och det har skett en förflackning i speciellt barn- och ungdomslitteraturen den senaste generationen.
När jag nu läser om en del barn- och ungdomslitteratur känns de ibland obegripliga; obegripligt svåra med tanke på målgruppen. Inte bara att språket är ålderdomligt på så sätt att vokabulären osv är något annorlunda, själva fundamentet är annorlunda. Man tycks inte ha varit rädd för att utmana (och då också eventuellt tappa) läsaren. Med text och tankar som inte går rakt på, som inte är proppade med cliffhangers och så vidare. Sånt som är dödssynder idag. Som varenda nutida redaktör skulle ta ur en författare. Om de ens skulle kommit så långt. Nej, på med ett berg med socker! Du måste salta ORDENTLIGT. Var inte rädd för en extra klick smör. Annars säljer det inte. Tänk på att läsaren är van twitter!
Men!
Även om det accelererat, kanske bortom kontroll, är ju fenomenet inte helt nytt. Det blir man ibland varse när man, precis som Anna-Lena letar på antikvariat och bokbörs. Ta t ex klassikernas klassiker, Robinson Crusoe. Som jag blev sugen på efter att ha läst en analys av den. I för mig nytt ljus. Jag har ju läst den. Någon gång.
Fast var det originalet? När jag nu letade efter ett sjysst ex märker man hur många avkortade och anpassade varianter som getts ut – på svenska – sedan 1719… Och det blir lite problematiskt när man, som jag, vill ha ett… lagom gammalt exemplar. Med lite historia och känsla i sig. Ingen idé med gammelsvensk rotvälska, men oj vilken mängd av varianter av nedstrykningar och omskrivningar den boken råkat ut för bara under 1900-talet… Wikipedia listar 16 svenska översättningar – ett urval – utgivna mellan 1922 och 1983.