Av alla ställen ramlade jag över en dikt på INSTAGRAM.
Det är lite lustigt. Man kan tycka att Instagram (eller Twitter för den delen) borde lämpa sig ganska väl för poesi. Men det gör de ju inte. Poesi och Instagram/Twitter har en beröringspunkt i att det är kort. Kärnfullt.
Men de är diametralt motsatta i att (eller om) man kan (eller måste!) stanna upp, låta det sjunka in. Ta en paus och inte bara svepa vidare till nästa heeeelt fantastiska grej en tiondels sekund senare.
Hursomhelst ramlade jag på en dikt om en målare. Plattsättare.
Visade sig vara skriven av en sydafrikansk poet. Kvinna. Icke-vit. Muslim. Doktor i bilden av islam i sydafrikanska medier. Tidigare gästforskat i Sverige. Nu i USA – där hon ramlade in på poesi av en slump. Enligt uppgift “the shit” vad gäller ung/yngre sydaftikansk lyrik, typ. Jaha. Tolkad på svenska av Roy Isaksson (?) i en volym med dikter från två av hennes samlingar. Aja. Var tvungen att söka upp på biblioteket (denna fantastiska resurs!). Samma dag. Vips så sitter man där med vadhelst man behagar!
Inledande strofer (Rak – vilket var dikten på Instagram):
För att döma om en linje är rak,
bannlys parallaxens villfarelse
Håll blicken så nära du kan
intill själva linjen och följ denEn mästare i golvläggning lärde mig det
Människor vill gå där han knäböjt
och gjort ytan slät
De följer en linje till slutet
och ler åt dess ljuva geometri,
hur han har sytt ihop rummets vinklar