Arkitekter (ja, modernistiska iaf) älskar att visa upp de råa materialen. Är som en fetisch, nästan lika tvångsmässigt som att med panoramafönster ”leka med gränsen mellan inne och ute”.
Ibland gör man det bara som man skulle gjort om man egentligen skulle haft på riktiga ytskikt. Brutalism, typ. Man ser brädorna från gjutformen i betongväggen osv.
Ibland gör man som på Instagram. Lägger på en massa filter och fixar och trixar, men låtsas som ingenting. Typ som Liljevalchs plus, där grejen är att det ska se ut så enkelt och rent, trots att det är skitsvårt och förmodligen mycket, mycket dyrare än att t ex för ett tak bara använda metallbalkar som man klär in i sandsten eller marmor eller whatever. Det är typ en snoppmätartävling. Kolla vad jag kan göra, hur mycket pengar jag bränt, jag kan göra något avskalat som ser billigt ut till superdyrt, jag kan minsann vaska ett tak!
Jag vet inte vad Gert Wingårdh tycker om att en byggjobbare tappade en tumstock i gjortformen för sitt svindyra betongtak och nu är en del av det – titta noga? (det var inte med mening, jag frågade en vakt) Förmodligen är han så tråkig att han grämer sig att det nu inte är perfekt. Att de skitfula (eller åtminstone opassande?) lampor han valt inte får vara i fred…?