Fjärde biobesöket nu i sommar. Efter pandemin. Det är lite som jingeln mellan trailrarna förkunnar: bio är tillbaka!
Slås av hur mycket filmen, barnfilmen specifikt, utvecklats jämfört med t ex Disneys mossighet (som ju tyvärr sträcker sig ändå in i vår tid). Känns nästan som att Bechdeltestet till slut börjar vara överspelat nu dock, tack och lov?
Ja, ni vet det där testet:
1. Finns det – minst – två kvinnliga karaktärer?
1b. Har de namn?
2. Pratar de med varandra?
3. Om något annat än en man?
Inte för att det egentligen är en garanti för någonting, men att så mycket film (och annan fiktion) inte klarat detta basala hygientest är väl lite deprimerande?