Det var då ett jävla tjat om denna Lena…
Kom iaf på att jag glömde ”första meningen” för mina båda nylästa Lena-böcker. So here goes:
Låt mig inleda med mordet på Olof Palme.
…och:
När jag första gången såg fotot av den här parkbänken slogs jag av två saker utöver verkets skeva skönhet och bänkens sorgsenhet inför sin felplacering.
Första är Om falsk och äkta liberalism (andra Egentligheter). Första är intressant då den inte speglar boken särskilt väl, varken språkligt eller innehållsmässigt. Någonstans brukar väl första meningen säga en del?
Hursomhelst tycks böckerna höra ihop.
Egentligheter, som kom 2-3 år innan, är ju en analys av Dan Wolgers konstnärsskap, men också ett tillfälle för Lena att lägga ut sin egen text om världens och tingens beskaffenhet. För någonstans är de besjälade, av samma uppfattning och deras beröringspunkter också anledningen till att boken överhuvudtaget kom till stånd.
Det är på sätt och vis den ontologiska konkretisering jag efterlyste när jag babblade om Om falsk…, som sedan epistemologiskt, metafysiskt utvecklas och fördjupas i den senare boken.
Konst och filosofi…