Ibland är A och fingrar i mina böcker. Tar böcker ur hyllan, utan att ställa tillbaka dem. Eller ställer tillbaka dem på fel plats. Eller lägger dem, ställer dem, så att de börjar bli snedlästa…
Hur ska man kunna ha en bokhylla om man inte kan ha någon ordning? Om böckerna riskerar att nötas eller bli fula, skadade?
Hur ska man kunna ha en bokhylla utan att vara nyfiken?
Älskar att hon är nyfiken. Enda betänkligheterna jag har är ang böcker hon kanske inte är redo för, än.
Hon verkar uppenbarligen nyfiken på Anne Frank. Är hon redo? Förmodligen inte, även om hon – om hon skulle läsa den på riktigt – förmodligen inte skulle förstå hela vidden. Hon har inget begrepp om förintelsen. Än.
Hur man nu får det? Och när är man redo för det?
Kanske inte när man bara är sex år. Och inte på egen hand? Anne Frank är en lurig bok. En fantastisk bok. En på det här sättet svår bok då den kanske kan locka ett ovetandes litet barn med en till början helt oskuldfull flickdagbok som sedan ger sig iväg ner i någonting annat. Någonting fundamentalt obarmhärtigt och skrämmande.
Det är inte samma sak som boken som står granne: Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Också ett barns fruktansvärda, fruktansvärda berättelse. Men på en (förvisso fantastisk) västerbottniska som förmodligen bara blir rotvälska för en sexåring. Som är ursprungsupplagan, utan de groteska illustrationerna i nyutgåvan…
En annan granne då? ”Nazisternas dödsläger” – en akademisk genomgång inhandlad på plats i Auschwitz-Birkenau. Ingen barnberättelse som lockar in, vuxet språk osv… men: några bildsidor i mitten med utmärglade, nakna fångar, döda kroppar i drivor på marken… förvisso i dålig kvalitet, men man ser ju vad det ska föreställa, att det är fruktansvärda saker…
Jag försöker att inte begränsa mig så mycket i min litteratur, men har t ex undvikt Gabrielle Wittkop (titlar som Nekrofilen och Barnahandlerskan beskriver – förmodligen, jag har inte läst dem? – vad det är för oanständigheter. Lär ju tydligen vara något av det vidrigaste som skrivits?) som jag väl är nyfiken på men med ett barn i huset kanske inte? (orkar inte smyga med böcker…).
Kan man ha Spiegelmans serieroman Maus i hyllan? Tecknad, lockar förmodligen barn? Men… innehållsmässigt… hm. Någonting annat än att ha – som jag har – t ex Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, även om tematiken är precis densamma. Maus i original – engelska – ett språk hon inte kan – än – kanske funkar? Jag är ju sugen på den och… bilderna i sig kanske inte diskvalificerar den? (fingrade på ett exemplar för typ en vecka sen)
Men det finns ju en massa olämpligheter i hyllan? Jean Genet? Märta Tikkanen? Adolf Hitler? Valerie Solanas? Roald Dahls Hustrubytet? Elsie Johanssons Kvinnan som mötte en hund? Carl-Henning Wijkmarks Jägarna på Karinhall? (oj vad mycket nazister i hyllan… håller jag på bli medelålders?) En hel del annat? Förmodligen osannolikt att de skulle fånga A:s uppmärksamhet, dock?
Men det blev inte något köp av H P Lovecrafts Fallet Charles Dexter Ward som jag fingrade på i SF-bokhandeln – förmodligen min Lovecraftfavorit som jag är sugen på att läsa om – då jag upptäckte att nyutgåvan har groteska illustrationer… jag läste den iof som… ungdom? eller var jag bara ett barn?
Annars har jag ju på sistone köpt en del gamla klassiker jag läste som barn/ungdom. Mary Nortons Lånarna, Frank L Baums Trollkarlen från Oz, Ursula K Le Guins Trollkarlen från övärlden, C S Lewis Narnia. osv. Dels för mig själv, av nostalgiska skäl. Men någonstans också som en tanke att skulle A råka hitta dem och läsa dem… då skulle jag bara bli glad.
Skulle hon ge sig på Anne Frank skulle jag såklart också bli glad… men inte än? Man måste läsa den, men när?