Ovanstående är ett gästinlägg från Almas podd. Som hon gjort helt själv. Mica agerade förvisso fotograf och ”klippte i kameran”, som vi filmvetare säger – enklaste formen av redigering där man ”klipper” genom att helt enkelt pausa inspelningen – men bortsett från det är det Alma alltihop.
Faktum är att hon tydligen hade planerat precis allt långt innan, hur och vad hon skulle göra och vad hon skulle säga. Att hon behövde blad som hon plockade i skogen osv.
Så när jag mötte upp henne och Mica i skogen och hon visade sina blad och sa att hon skulle göra en podd förstod jag inte. Spela in här – med skogen som bakgrund, föreslog jag. Men det var inte vad hon tänkt och blev arg när jag inte direkt förstod att hon verkligen ville spela in hemma. Hon hade ju en vision! …och gav sig iväg hemåt själv, utan vidare diskussion…
Jag ska egentligen inte recensera, men är det inte en otrolig närvaro? Klart och tydligt, pedagogiskt och rakt-genom-rutan?