Ingenting nytt, men det har inte blivit att jag präntat ned det, men…
Jag gillar inte Disney.
Vi skaffade Disney+ i slutet av november, för att… jag minns inte, det var nog pga någon gammal film, typ Mary Poppins eller Alice i Underlandet eller så…
Och lite för att vi haft det tillgängligt har vi (ja, A speciellt alltså) sett några Disney. Det tillhör väl ändå allmänbildningen?
Men.
Det är ju så urbota dumt. Man märker vilket konservativt land USA är, hur ålderstigna värderingar de göder och vilka konstiga prioriteringar de verkar ha.
Ser man t ex Lady och Lufsen, från 1955, så börjar filmen med en varningsruta i 10 sekunder att filmen är från en annan tid. Att det som skildras är fel nu och var fel då och det egentligen inte är någon ursäkt, men… blablabla. Jag minns inte riktigt vad som var så upprörande med L&L, somnade en del, men vad det än var är väl det konstiga i allt att slå ner, fördöma och urskulda sig för uråldriga synder när man fortsätter att odla andra lika korkade. Utan skam.
För sådan skit som Mulan (med rent vidriga, karakatyraktiga könsroller och att tjejer bara verkar kunna “vinna” typ genom att visa grabbarna att hon också kan svina och slå dem i deras eget spel. Ska inte säga något om Konfucius, men…) eller Lilla sjöjungfrun (där Ariel ju offrar sin röst för att som människa försöka charma prinsen till att kyssa henne endast genom sin tystnad och sitt utseende, typ)… ja, sådan skit får ju max en liten blinkning “6+: depiction of tobacco” uppe i hörnet i början för att någon håller i en pipa i tre sekunder någonstans i filmen.
Mulan, vilken vi såg i slutet av december fick mig att, mot A:s vilja, spola fram och stänga av i förtid. Visst, man kan alltid diskutera filmer efteråt osv, men det känns på något sätt rätt lönlöst att försöka tävla med den effekt en sockersöt Disneyfilm har på ett barn. Det låter sig liksom inte riktigt göras. Blev faktiskt så sur att jag avslutade Disney+ på fläcken.
Det blev väl trots allt någon till Disneyfilm (framförallt hann jag och M se lite Star Wars) men 20:e januari upphörde till slut abonnemanget. Passande nog samma dag som Trump fick lämna (inte för att jag inbillar mig att det andra, “vettiga” USA är “vettigt”, det är väl bara vi svenskar som tror oss stå jänkarna närmare kulturellt än vad vi faktiskt gör). Iaf var jag hemma med A den dagen och föll till föga för Lilla sjöjungfrun, som hon hade pratat om ett tag. Kanske inte i klass med Mulan, men jag kan inte säga att jag saknar Disney.