Stegar av sand

Salim Barakat.

Kurdisk syrian. Bosatt i Skogås sedan 20 år tillbaka. Skriver någon form av surrealistisk, magisk realism på en vindlande och svindlande, tydligen väldigt svåröversatt, arabiska.

Hade aldrig hört talas om karln förrns en kollega som bor i Skogås snackade om alla skjutningar och allt knark där. Iaf så jag tolkar det, även om han verkar gilla Skogås. Skogås ligger ett par stationer söder om Farsta, vilket är gränsen för vad jag vet om någonting åt det hållet. När jag googlade Skogås (plus något annat?) dök Salim iaf upp som typ träff fyra. Verkade spännande. Recensioner i riksmedia.

Idag joggade jag in till SF-bokhandeln för att köpa en viss, annan bok. Bara in och ut, inget runtkollande. Boken i fråga stod uppställd direkt man kom in, gick inte att missa, tack så mycket, men även om jag bara skulle ha den kunde jag inte undvika att lägga märke till en bok på väggen bakom (“Svenska nyheter”). Salim Barakat!

Köpte utan att ens kolla baksidan eller någonting. Läste den nästan direkt, idag. Och den har ju ett svindlande språk. En sorts stil som jag uppfattar som arabisk (vad det nu är). En magisk realism. Eller surrealism (ett ord Salim tydligen inte gillar själv).

Tyvärr tycker jag inte boken egentligen kom någonstans, även om språket är häftigt och annorlunda. Någon sorts mellanting mellan prosa och lyrik. Bäst var de mer svavelosande avsnitten, folk som träter och slungar ur sig de mest dräpande förolämpningar…