En lördag för ett par veckor sen frågade A: “varför heter lördag lördag?”. Det visste jag (“lör-dag” kommer ursprungligen från “lögar-dagen”, dvs dagen man tvättade sig), men det var lite av en trick question. Hon visste.
Tydligen har hon läst en bok som heter “Gudar och badkar” på förskolan och är lite intresserad av veckodagarna och (nordisk) mytologi. Spännande med de där gamla gudarna, deras knäppa djur och alla historier.
Sagt och gjort, köpte en bok om grekisk mytologi. På nätet. En sorts “reseguide” till antikens Grekland.
När den kom visade den vara lite avancerad än jag trodde. För barn, men 7-12 kanske betyder 7-12. Hade fått en bild av att det skulle näst intill vara en seriebok, men det visade sig vara en textbok, dock med mycket bilder. En bok om allt det här man behöver veta för att ta nästa tidsmaskin till Grekland. Perikles och Pindaros, jonisk och dorisk arkitektur, tiremer och thrakiska hjälmar, hur man bodde, hur man åt, hur man förflyttade sig, vad det fanns för konst, underhållning, teater osv osv osv. Och så förstås… minotauren, Hades och Kerberos, Medusa, Zeus, Hermes, Poseidon och alla de andra.
Bra bok. Läste 60-70 sidor med stor behållning men la sedan bort den. Kändes inte som den platsade, som tänkt, till Decemberstaden. A skulle inte vara intresserad. Fast jag gömde den inte tillräckligt bra (egentligen inte alls, men…) för nu på förmiddagen hade A hittat den och satt och tjuvläste…