Försöker att “utsätta” A för lite olika kulturyttringar. Ge henne lite referensramar. Oavsett om det – musikaliskt – är James Brown, Ana Prada, Krzysztof Komeda, Philip Glass, Vivaldi, Francoise Hardy, Kraftwerk, Donna Summer, Jacques Brel, Fleetwood Mac, Laleh, Miles Davis, Motörhead, Ane Brun, Silvio Rodriguez, Duke Ellington, Thåström, Brian Eno, Arvo Pärt, Jimi Hendrix, Aretha Franklin, Carlos Gardel, Chavela Vargas, Bach, Little Richard, Natalia Lafourcade, John Cage, Franz Ferdinand, Nina Simone, M A Numminen, Dolly Parton, Björk, Frank Sinatra, Ruben Rada, Purcell, Iron Maiden eller Beethoven. Eller något helt annat. Och jag tror hon gillar det. När vi häromkvällen visade lite klassisk musik på youtube sprang hon snabbt och hämtade en trumma, en “konduktörspinne” eller en gitarr eller någonting annat, för att spela och sjunga med…
Någon gång har hon börjat snacka om bl a opera när vi varit tillsammans med andra barn och föräldrar. Det har blivit lite så öh “nördskämmigt”. Inte för A tror att Wagner heter Wagnulf (!), men för att man får lite konstiga blickar och ett “hö hö, det var finkulturellt, vi lyssnar som mest på smurfhits”. “Jaha, jag ber att få beklaga.” vill man säga, men man skojar ju bort det.