Idag, den 22:a februari, är det 6 månader sedan vi flyttade hit till torget. Och vi trivs som fisken i vattnet. Redan från början var det för bra för att vara sant och sedan har det bara vuxit. Känns faktiskt helt sanslöst att vi lyckades knipa en sådan här lägenhet, det var faktiskt… för bra för att vara sant. Det här är historien om resan hit.
Fredag 10:e juli
Jag är fruktansvärt låg. Det mesta känns skit. Det är lite olika saker, men kanske främst bostadssituationen. Jag och M har under våren kommit underfund med att vi inte vill bo kvar på Engelbrektsvägen. Vi älskar förvisso vår lilla lägenhet – egentligen – men A gör att situationen blir en annan. Tre trappor utan hiss kan vara nog jobbigt även utan dotter. Den mystiska turken som flyttat in på samma våning säljer uppenbart stöldgods och/eller knark. Området som sådant går att leva med som par utan barn, men helst inte som familj.
Så vi har under ungefär två månader försökt få en hyresrätt. Men det är svårt. Det som gick så – relativt – lätt för fem år sen när jag fixade en åt min bror känns nu näst intill oöverstigligt. Kötiderna har skjutit i höjden som en raket. Och att köpa någonting i vettigt läge finns inte på kartan. Har helt enkelt inte råd. Hur gör alla andra, lyckliga människor som har det så mycket bättre än oss?
Senaste veckan har vi varit nästan nära på en lägenhet i nya området vid Hjorthagen, Norra Djurgårdsstaden. Men nej. Det känns inte ens nära. 5-6 platser kvar när allt verkligen är klart – sista anmälningsdagen, visning, kravkoll osv. Det kommer inte hända. Vi har sökt så mycket och dessutom kompromissat och ändå… Jag ringer M. Sitter i ett konferensrum och vi pratar en och en halv timme eller någonting sådant. Det är väl mest jag som beklagar mig och hon som får lyssna och stötta.
Senare på dagen dyker den upp. Annonsen. Ja, alltså, bostadsförmedligens kösida går ju varm i webbläsaren. Kanske har någonting nytt blivit utlagt? Och då dyker den alltså upp. Nybohovsbacken 36b. Liljeholmen. Konstig adress och egentligen inget område vi tänkt oss, även om vi redan sökt några lägenheter där (Årstadal eg, men…). Kartan på sidan visar fel, visar en elcentral (?) för tunnelbanan istället. Vidare så är inflyttningen väldigt tight inpå: 16:e augusti. Och det står att den ska renoveras men färg- och materialval är redan gjorda. Ingen hiss heller, står det. Ingen tvättstuga i fastigheten. Anmäler oss. Annonseras bara till på söndagen. Allt det här med tight inflyttning, hög hyra, ingen hiss osv kan kanske ge oss en chans.
Efter jobbet åker jag förbi. Visar sig vara ovanpå Liljeholmstorgets galleria. Jaha. Glor in i porten och ser att det finns hiss. Verkar väldigt fint. Lovande.
Söndag 13:e juli
När anmälningstiden går ut är vi på plats 25 eller någonting sånt. De 30 första eller så (verkar vara lite olika) brukar gå vidare och kallas till visning. Egentligen sinnessjukt att ens kallas till visning på ett sådant här objekt. Med sex år i kön ska det inte finnas på kartan, då liknande generellt förmedlas till de som stått typ 15 år.
Tisdag 21:a juli
Till sist kommer så visningskallelsen. Bekräftelsen att vi fortfarande är med i matchen. Den har dröjt ovanligt länge. Visningen är 29:e juni, vilket är perfekt. Vi åker till USA dagen efter och 29:e är så sent i månaden att man ju inte kommer hinna säga upp sin nuvarande lägenhet innan månadsskiftet och åker alltså på en månad till med dubbelhyra. Men det skiter ju vi i. Vi är lite desperata (egentligen inte, men…) och har dessutom ingen hyra att prata om i sammanhanget.
Har förresten hunnit höra från en kollega att just den där gården, den är väldigt trevlig. Enda hyresrätterna i Liljeholmen, typ, och hon var där på en visning för ett par år sen, men det blev inte.
Fredag 24:e juli
Sista dagen på jobbet innan semestern.
Onsdag 29:e juli
Om jag inte minns fel har vi nu plats 16 i kön då en del hoppat av. Visningen är klockan 10. Vi är där lite innan för att känna på omgivningarna lite. M springer på en kompis som bara har gott att säga om området och vi hittar en helt nyöppnad ekologiska-leksaker-affär i gallerian (det kommer gå bra och butiksinnehaverskan kommer redan efter ett halvår – långt före planerat – kunna ta in personal).
Men visningen är bisarr. Folk klagar. Är det inte ovanligt lågt i tak? Jaha, är det missbrukarparken man ser från köket? Ja syrran, din lägenhet är mycket fräschare! osv. Idioter. Visst, den är tom men inte flyttstädad och rätt grisig och man ser på t ex de onormalt slitna parkettgolven att tidigare hyresgästen vanskött lägenheten, men den är ju trots allt nytapetserad/målad osv. Vem bryr sig om spisen inte är avtorkad? Och vad är lågt? 250? (255, faktiskt) osv.
Är det spel för gallerierna och ett sätt att snacka bort andra spekulanter? Eller är folk bara helt slut i huvudet?
Vi tackar ja (om jag minns rätt har man till dagen därpå att bestämma sig).
Torsdag 30:e juli
Vi åker till New York.
Onsdag 5:e augusti
Hos Monica och Greg i Washington DC. När jag vaknar har jag missat samtal och ett mejl från bostadsförmedligen. Vi är plats 1! Kan vi bara styrka vår betalningsförmåga så förmedlas vi till värden. Men det måste ske innan 10:00 dagen därpå. Ringer tillbaka till bostadsförmedlingen. De intyg vi förberett räcker inte riktigt och det blir väldigt mycket mer komplicerat att M inte jobbar utan är mammaledig, dessutom utan att ta ut speciellt många dagar. Vi behöver kunna visa papper på en massa saker som vi inte var förberedda på, t ex hur många föräldrapenningsdagar vi INTE har tagit ut. Finns det ens något intyg för det?
Ringer Försäkringskassan. Mitt jobb. M:s jobb. Det är semestertider och svår att få tag på folk osv, men Försäkringskassan är det knepigaste. De har sina rutiner och sekretess är sekretess även om du kan styrka att du är du så får man ju inte lämna ut vilka uppgifter som helst. osv osv För övrigt lite spännande att sitta i 30 minuter telefonkö från USA för att komma fram. Men sånt får man ta. Var för övrigt min jobbtelefon och trots att jag sen explicit uppgav att jag ringt en del i utlandet behövde jag aldrig betala för samtalen.
Fram och tillbaka. Till sist har vi tretton (13) olika intyg, lönespecifikationer, skärmdumpar och annat. Som vi skickar in, tillsammans med en förklaring hur FK funkar. Lång “sovmorgon”, men så kan vi äntligen gå upp och äta frukost med Monica (Greg jobbar) och hon är så positiv. Inte jag.
Torsdag 6:e augusti
Bostadsförmedlingen hör av sig igen. Vi är godkända. Vi förmedlas som hyreskandidater till värden.
Fredag 7:e augusti
Värden – Heba – hör av sig via mejl. De behöver kompletterande uppgifter. Jaha. Så nära, men ändå så långt borta. Pratar med dem. Förstår senare att allt eg är lugnt, problemet är att dokumenten vi mejlat till bostadsförmedligen har de sen faxat över till Heba. Med resultat att vissa av dem inte går att läsa. Hursomhelst kan vi inte göra mer än vi gjort och mejlar över våra tretton dokument till Heba. Det borde lösa sig. Vi går ut och firar på tapasrestaurang på kvällen.
Måndag 9:e augusti
Heba bekräftar att de fått alla dokument och att vi är godkända. Fy satan så jävla skönt. När kan vi skriva kontrakt (tillträde är på söndag)? Fredag?
Onsdag 12:e augusti
Kliver på planet i New York, precis som tänkt.
Torsdag 13:e augusti
Landar i Stockholm igen. Direkt vi kommit in genom dörren och satt ner A så kryper hon för första gången. Eller egentligen krälar. På dagen tre månader senare kommer hon ta sina första steg. I Liljeholmen.
Fredag 14:e augusti
Skriver på kontraktet strax efter lunch. Eftersom det är så sent på dagen kan vi inte få nycklarna förrens måndag.
Måndag 17:e augusti
Tillbaka på jobbet efter semestern. Åker förbi lägenheten på lunchen och får nycklarna. Visar sig att den fortfarande inte är flyttstädad (och det finns en del saker att åtgärda). Förvaltaren ber om ursäkt – hans fel – och lovar att det ska vara gjort på onsdagen. Jaha. Jaja. Dåligt, men vi skulle ju ändå inte flytta in än, där och då.
Så när ska vi eg flytta då? Så snart som möjligt hade vi sagt. Men vad betyder det? Tror det är på tisdagen som vi bestämmer att det betyder på lördagen. Panikpack några dagar, men så är det gjort. Och packar gör vi.
Fredag 21:a augusti
Hemma, ledig från jobbet. En semesterdag jag anmält mer än ett år tidigare, men i ett helt annat syfte. Ursprungliga planen var nämligen att springa Ultravasan 90 uppe i Dalarna. 90 kilometer löpning från Sälen till Mora den 22:a med start så tidigt (05:00) att semester dagen innan för att ta sig dit är en nödvändighet.
Så hade det inte varit för flytten så hade jag alltså sprungit nio lätta mil den 22:a. Eller inte. Kroppen och formen var inte vad den skulle, träningen hade inte gått som planerat och någon riktig start i Sälen hade ganska länge bara varit fantasier. Behöll ganska länge en tanke på att GÅ det hela (vilket bara det är en ordentlig tok-utmaning), men det föll på logistiken – jag var för sen att boka hotell osv.
Hursomhelst var det tacksamt med en dedikerad packdag. Frågan är om det hade gått annars.
Lördag 22:a augusti
Det blev ingen Ultravasa. Istället blev det första dagen i resten av vårt liv. Första dagen som Team Torget. Jag, A och M.