Kom att tänka på det här gamla demot (demo=dataprogram skrivet endast i syfte att visa vad programmeraren/datorn går för). Handlar alltså om att visa video på den allra första PC:n – IBM 5150 från 1981.
Ja, det var ju inte någon då som en kunde föreställa sig att det skulle gå att visa rörliga bilder på en vanlig hemma-pc. Inte senare heller, om man menar på en 5150, som är obeskrivligt långsam. Men 2004 lyckades alltså den här killen med bedriften. Var som så ofta med demos tydligen någon form av vadslagning. Att det – bortsett från helt meningslöst – skulle vara omöjligt.
Men det gick, även om det tydligen satt väldigt långt inne. Löst på ett intressant sätt faktiskt, då han tydligen utgick från den mänskliga upplevelsen och vad hjärnan minimalt behöver för att uppfatta som rörlig bild och sen jobbade sig bakåt därifrån. Slutresultatet – demot – är produkten av noga utvalda sekvenser som sedan bearbetats ordentligt och reducerats till någonting som har väldigt lite med dagens videosnuttar att göra (uppspelningen måste vara så absolut enkel som möjligt då 5150 är så enormt långsam, men preprocesseringen som gjordes på modern hårdvara kunde ju ta hur mycket tid den ville, vilket den gjorde. Typ en minut preprocessning per sekund “film”).
Tanken bakom urvalet av sekvenser är också intressant: dels så lite distraherande bakgrunder som möjligt, dels att hjärnan har lättare att urskilja mänskliga rörelser och ansikten, dels att datanördar (vilket var målpubliken) har sett filmen Tron och redan vet vad som händer. osv.
Demot är i textläge (=dålig upplösning). Vilket är lite surt, men ändå imponerande (5150 är brutalslö). Grafikläge skulle vara helt och fullt omöjligt att greja då det skulle kräva datakraft som helt enkelt inte finns. Fast den här killen funderade lite. I sju år. Sen hittade han 2011 en lösning. En lösning som handlade om att bara lagra förändringarna från en bild till en annan – vilket reducerar informationsmängden, samt att strunta i data och uppspelare öht utan att göra preprocessorn ännu mer avancerad så den inte skapade en videofil utan faktisk programkod som var uträknad att hålla sig till precis vad 5150 mäktade med (om det blev för mycket programkod för en bildruta, klipp bort saker, börja med detaljerna).
Hursomhelst ett helt utmärkt exempel på vad “tid att fundera på meningslösheter” kan leda till.