Himlen skiftar långsamt i skymningens alla magiska färger.
Människor flödar in och ut på torget. Vissa hastar vidare, andra blir ståendes en stund. Par och sällskap skiljs och träffas.
Ett filmteam sätter upp sin kamera lite här och lite där för att spela in små klipp.
Folk stressar fram och tillbaka i den upphöjda glasgången mot bergbanan till Nybohovsberget.
Trekantensjön visar ytterligare en sida av sig själv.
Tunnelbanan svischar förbi, gång efter annan.
På en av bänkarna har en luffare somnat och blir avvisad av väktare som blir tvungna att ringa polisen.
…och högst upp i ett hus ovanpå gallerian sitter en liten familj och äter middag. Precis som vilken annan kväll som helst.
Ja. Så ser det ut en slumpmässig timme utanför vårt köksfönster. En liten del alltså, då hela torget inte går att få med samtidigt på film. Fick inte med taxikön. Eller aktiviteten på de andra bänkarna. Eller allt som hände i parken. Eller landskampen på sportbaren. Eller när ljusen i DN-skrapan tändes. Eller något av allt annat utanför bild.
Nä. Man får inte med husen på Kungsholmen samtidigt med videobutiken. Städaren i tandläkarmottagningen i huset bredvid och restaurangerna nedanför. Trappan ner till gymmet och trappan ner till mataffärerna. Fast det är ju iofs samma trappa även om man ibland undrar vilken det är.
Vi har förresten beslutat oss för att göra oss av med tv:n (en av de väldigt få saker som fortfarande står ouppackad).