Krigets konst

Översättning Bertil Häggman, 1989 och reviderad 2019. Inte för att jag läst originalet, men åtminstone en engelsk översättning (John Minford) och det känns som det nog fortfarande finns en del att jobba på.

Kristens resa

Översättning Eric Wärenstam, 1948.

Kanske inte längre världens näst mest sålda bok (det sägs numera vara Maos lilla röda…) men torde väl fortfarande anses som första engelska romanen.

Man får vara glad och tacka Gud

När jag tänker på Åkesson tänker jag på en kollega tillsammans med sonen i en sådan där föräldraring på öppna förskolan. Vad sjöng de med sina barn? Till sist blev det deras tur. De var tydligen ensamma om Åkessons tonsatta ”Aj aj aj aj”. Ingen hade ens hört talas om den. Även om det tydligen krävdes lite lirkande gav han till sist med sig och sjöng för sonen (och en massa… tysta föräldrar):

Hej rida rida ångesttopp

Huvudet ner och magsäcken opp

Brasan i bröstet brinner

Hög tid att du försvinner

Hög tid du ger på båten

Eviga jämmerlåten

Hög tid du går to hell

Med ditt sjujävla gnäll

Hej rida rida ranka

Hög tid du slutar banka

Hög tid du håller trut

Svarthjärta med ditt tjut

Hej rida rida ångesttopp

Hög tid du sätter stopp stopp hopp

Hög tid to say goodbye

Aj aj aj aj aj

Wow!

A kommer upp i rotundan – för första gången sen hon var bäbis – ser sig omkring och säger bara “wow!” innan hon blir tyst för att ta in rummet, alla böckerna. Wow!

Filmens spelrum

Har konstigt nog inte haft koll på Aspuddens bokhandel. Det är ju onekligen en liten pärla, iaf om man gillar essäer och filosofi och sånt. Plus en fin-fin barn- och ungdoms-avdelning.

Blev iaf tvungen att köpa den här efter att ha bläddrat 5 sekunder i den. För mycket triggers, helt enkelt; det övergripande ämnet om filmen som konstform, de olika essäernas avstamp i… Hitchcock, Vertov, Rossellini, Costa, Bresson, …

Filmen som konstform. Ett undflyende ämne. Nu har man ju försökt sätta fingret på dess särart i hundra år och ändå… fast hundra år… det är väl i sammanhanget ingenting.

Hursomhelst. Språket i sådan här litteratur är ju på samma gång både tilldragande och avskräckande. Det är i sig rätt intressant. Jag menar… en mening tagen på måfå:

Bakom deckarintrigens aristoteliska logik som strävar mot avslöjandet av sanningen som förjagar alla förvillelser vilar en illusionens nihilistiska logik som utgör själva livets sanning.

Elegant och tillkrånglat på en och samma gång. En konst i sig.

Boknörd

Alma ville först inte gå ut, ville sitta inne med sina böcker.

Men istället för Aspuddsparken hamnade vi i Aspuddens förnämliga bokhandel. Länge.

Sen över gatan till biblioteket (var ett krav för att få gå från bokhandeln).

Efter det… “pappa, kan vi inte gå till nått bokställe?”

Kommunistiska manifestet

Pinsamt att man inte redan läst det här, borde om inte annat höra till allmänbildningen. Ungefär som Bibeln, även om Bibeln mestadels är lång och tråkig och proppad med en massa irrelevant utfyllnad (nej, nu har jag ju faktiskt inte läst hela Bibeln, så jag borde eg inte uttala mig, precis som jag tidigare inte borde uttalat mig om kommunistiska manifestet, fursten eller en del annat, men…)

Förresten så såg A omslaget till Fursten och utbrast: “åh! jultomten!”

Fursten

Som det står i förordet (en utmärkt belysande text och anledningen att jag köpte just denna upplaga, Fursten finns ju i ett otal översättningar/utgåvor):

Fursten är den sorts bok många har läst redan innan de öppnat pärmarna. De vet, eller tror sig veta, vad Machiavelli säger och vem det handlar om. En lite otäck typ vi stött på många gånger (…)

Själv reflekterar jag över likheterna med en manual till vissa dataspel, typ Civilization eller liknande strategispel. Typ “Om acceptansprocenten i någon av dina städer understiger 20% kommer anarki utbryta, vilket innebär att staden bidrar med 0 kultur-, vetenskaps- och religionspoäng och dessutom inte ger någon skattinkomst av guld. Anarki pågår i minst tre omgångar och avhjälps genom att…”

Noterar för övrigt att Tupac, amerikanske rapparen alltså, tog sig scennamnet Makaveli efter att ha förkovrat sig under sin tid i fängelset. Sen sköts han ju till döds – och blev en ikon – strax efter han kom ut, så han hann inte använda sitt nya namn så mycket.