Filmens spelrum

Har konstigt nog inte haft koll på Aspuddens bokhandel. Det är ju onekligen en liten pärla, iaf om man gillar essäer och filosofi och sånt. Plus en fin-fin barn- och ungdoms-avdelning.

Blev iaf tvungen att köpa den här efter att ha bläddrat 5 sekunder i den. För mycket triggers, helt enkelt; det övergripande ämnet om filmen som konstform, de olika essäernas avstamp i… Hitchcock, Vertov, Rossellini, Costa, Bresson, …

Filmen som konstform. Ett undflyende ämne. Nu har man ju försökt sätta fingret på dess särart i hundra år och ändå… fast hundra år… det är väl i sammanhanget ingenting.

Hursomhelst. Språket i sådan här litteratur är ju på samma gång både tilldragande och avskräckande. Det är i sig rätt intressant. Jag menar… en mening tagen på måfå:

Bakom deckarintrigens aristoteliska logik som strävar mot avslöjandet av sanningen som förjagar alla förvillelser vilar en illusionens nihilistiska logik som utgör själva livets sanning.

Elegant och tillkrånglat på en och samma gång. En konst i sig.