Den senaste tiden har jag umgåtts med en ung tjej om morgnarna. Vi har träffats en kvart om dagen, på väg till jobbet. Och varje morgon har hon förbluffat och gripit tag i mig med sin skärpa, sin kraft och sitt språk.
Jag känner att jag måste åka och hälsa på henne igen, nu när jag känner henne.
(…till er som läst henne någon gång för länge sen kan jag tipsa om att hon nu på 2000-talet till sist finns oavkortad; hennes pappa strök ner den ursprungliga utgåvan med nästan en tredjedel. Vilket man kan förstå, av olika skäl. Om inte annat för att det på den tiden kanske inte riktigt passade sig med en 13-14-15-årig tjej som skriver om sexualitet och hur svårt hon har för sin mor. Som någon sa så blir hon i o m det mer komplex, mer tonårstjej och människa än bara en symbol eller legend)