Min femte (?) raka filmfestival i Göteborg. Och det börjar som förväntat.
För även om det inte funkat hittills och inte kommer göra det den här gången heller är allt planerat in i minsta detalj. Efter ett ordentligt pusselläggande har man köpt biljetter till 10+ visningar under 2 dagar. Allt enligt ser-jag-den-då-så-kommer-jag-missa-den-då-osv-principen. Det slutar med ett så tight schema att man ibland måste springa mellan de olika biograferna.
Det funkar aldrig. Alltid blir man ivägdragen på öl eller övertygad om att följa med på någon annan visning. Den minitiösa planen spricker. Garanterat. Man skiter i allt och kör på känsla. Skiter i sina betalda biljetter och går på stundens ingivelse.
I kväll hade jag biljett till sista filmen för dagen, R100. Men på väg till GBG får jag höra att mina filmnördsvänner vill dricka öl. Och det kan man inte säga nej till. Fast då fastnar tåget (tack SJ!) och verkar bli såpass försenat att det varken kommer bli öl eller film.
Den här gången slutar det med den planerade filmen. Hinner fram till bion – direkt från tåget – med 10 minuter till godo. Vriden japansk S/M-komedi med metafilmsinslag. Hade jag inte sett så mycket skumma grejer som jag gjort så skulle jag sagt som mina bänkgrannar på väg ut:
Det här var ju det sjukaste jag sett!