Vår tids rädsla för ansvar

För ett par dagar sedan presenterade regeringen ett paket för att kompensera bilägare för höga bensin- och dieselpriser. Oppositionen verkar inte tycka att det räcker utan vill ha ännu kraftigare åtgärder.

För ett par månader sen, i januari, var det samma sak med elpriserna.

På senaste tiden har bostadsrättsföreningar i Stockholm reagerat över att tomträttsavgälderna höjts i takt med markpriserna. De tycker det är orättvist och dubbelt orättvist att de inte får mer än 15% rabatt för att köpa kommunal mark.

Under pandemin har Riksbanken, sin vana trogen från tidigare kriser och precis som alla andra riksbanker, stödköpt värdepapper för att hålla börsen och aktieägarna under armarna. Hundratals miljarder som inte bara gett status quo utan ett rejält uppsving.

osv

Är inte det här lite märkligt?

Och är det verkligen orättvist att de som gamblat och inte bundit sina elpriser faktiskt riskerade att få ta konsekvenserna? Att de föreningar som inte friköpt marken deras hus står på får betala för det? Att börsen aldrig kan gå ner eftersom pappa staten alltid kommer kliva in och betala när skiten träffar fläkten?

Vad är vitsen med att binda räntan? Placera i säkrare tillgångar? Avbetala på sitt lån? Bo i hyresrätt? Friköpa sin mark? Betala för en försäkring? Göra sin läxa? Spara innan man köper? osv

Noll och ingenting?

Visst, det är valår i år osv, men det här är känns som en outtalad doktrin som gällt ett tag nu? Medborgarna ska aldrig behöva räkna med makroeffekter, det tar staten hand om? (annat än positiva, dvs)

Sen finns det väl något slags vett i att t ex stödja upp finansmarknader när det kommer svarta svanar som pandemier, effekterna av att inte göra det skulle kanske kunna bli ödesdigra, men…

Samhället och marknaderna tar ju (inte) höjd för det. Förväntar sig att bli räddade. Och den där svanen… ser den inte lite mörk ut, där i skuggan? Och staten spelar med. Vad kan den väl göra? Too big to fail? Staten och kapitalet… och nästa vers höjer vi tonarten ytterligare ett halvt?

Greed is good, greed works, risk spelar ingen roll och eget ansvar finns inte?

Är faktiskt lite förvånad att vi ännu inte sett några stödköp eller andra åtgärder från Riksbanken angående Rysslands attack på Ukraina (och inflationen? Inflation!?!? Panik!? Gör någonting!?!?). Börsen föll ju trots allt nästan 20 procent på två månader även om den studsat tillbaka lite nu.

Nog måste väl marknaderna kunna få gå upp även i sådana tider?

Tillväxt? Vi behöver tillväxt.

Idag, imorgon och för alltid.