Feel good. Retning av den där impulsen vi alla har. Den där känslan av att man sitter fast i ekorrhjulet och inte gör någonting med sitt liv. Att varje dag är den samma. Långsam död i kontorslandskapet.
Att komma loss. Göra saker. Inte bara drömma.
Och visst, jag känner också att det skulle vara häftigt att helt plötsligt ta steget och kicka boll med Sean Penn och ett gäng sherpas i Himalaya. Fast å andra sidan så är det väl inte fy skam att ena helgen känna tårgasen i Istanbul och nästa vara med om det helt osannolika på en restaurang i Amsterdam…
Fast det vore ju häftigt med Himalaya, det har jag alltid tyckt. Jävla ekorrhjul.