Vinster i välfärden.
Det är tydligen någonting dåligt, enligt många.
Feta rovkapitalister sliter med hånskratt vällingflaskorna ur de arma förskolebarnens händer. Ack, dessa försvarslösa lindebarn! Sen säljer de dem på svarta börsen och slussar enorma mängder skattekapital via ogenomträngliga konglomerat av skumma skalbolag vidare till oligarkbanker på Guernsey. Ibland även till Jersey. Där sitter de iaf i överdådiga marmorpalats, uppassade av harem av lyxprostituerade som har fullt sjå att hinna fylla på de hinkar av rysk kaviar som kapitalistsvinen vräker i sig när de inte är upptagna med att vaska den finaste årgångschampagnen i sina guldtoaletter. osv osv. Allt finansierat av dina skattepengar. Som alltså inte går till skolan, där eleverna istället får undervisa sig själva då ju alla pengar gått till enorma privatjets istället, som dollarmiljardärerna utan minsta tanke på klimatet flyger kors och tvärs mellan sina jakter på utrotningshotade djur i Afrika och privata kändiskonserter i Qatar, i den senaste av raden skyskrapor – byggda av slavar från Bangladesh. osv osv.
Okej, jag ska ge mig. Men det känns, möjligvis lite tillspetsat (?), som nivån på skoldebatten.
Folk – vissa iaf – är arga för att deras skattepengar tydligen inte går till skolverksamhet utan istället till kapitalisternas vinst.
Själv har jag lite svårt att öh… köpa det argumentet.
Det verkar som att man fastnat i ett känsloargument som nästan gränsar till den långa harangen ovan. Någonting som verkar bottna i avundsjuka och en oförmåga att förstå kapitalismen. Hur den funkar. Eller är man bara (krypto-)kommunist?
När det finns ett incitament – ja… jag menar vinst! – och konkurrens, anstränger man sig hårdare och uträttar mer för mindre. Det är inget nollsummespel och ingen planekonomisk logik där den som överträffat förväntningarna bara får en nedskuren budget som tack till nästa femårsplan – man har ju bara visat att man inte behövde de resurser man fick den här gången.
För, vad det verkar, handlar det inte så mycket om att effekten, resultatet, av det hela är dåligt. Ibland verkar någon faktiskt försöka flytta blicken/tanken från kapitalisternas marmorpalats till de stackars eleverna utan lärare. Att hatobjektet nummer ett – Internationella Engelska Skolan – minsann har lägre andel lärare med svensk lärarbehörighet. Vilket då bemöts med att de har utländska utbildningar, eller möjligtvis möjligtvis att IES har en sådan kultur och så duktiga elever att det inte är helt nödvändigt.
Hursomhelst blir det inte så mycket av varken eventuell brist på behöriga lärare eller påstådd betygsinflation. Ska man verkligen peta i det där, elever och föräldrar verkar ju faktiskt nöjda? Så man återgår till att hata det faktum (?) att… att… alla dessa miljardärsyachter, de har ju vi betalat! Och de pengarna måste ju ha tagits någonstans ifrån! Det säger sig ju självt!?
Nej till vinster i välfärden!?!? Säger sig självt?
Jag har inga som helst problem med vinster. Att mina pengar skulle gå till någon rik gubbe någonstans. Som, vad jag anbelangar, gott kan sitta och sleva i sig kaviar från morgon till kväll. Good for him. (ja, det engelska uttrycket som ju tvärtemot den vanliga svenska översättningen a la “bra för honom” inte alls handlar om missunnsamhet…)
Ja, OM gubben kan leverera någonting bättre eller iaf lika bra som jag tidigare fått för de pengar jag betalat.
Så… om man inte förstår någonting, eller håller med… vad gör man? Man läser på. Man försöker förstå. Lyssnar – ärligt – på de med andra åsikter.
Nu är det väl inte så att jag ser något direkt egenvärde i “vinster i välfärden”. Förstår bara inte riktigt vad folk är så upprörda för. Ett känslomässigt argument baserat på… avundsjuka? Om nu vinster i välfärden är någonting dåligt kan det väl inte bara vara typ därför?
Eller?
Någon som verkat kommit lite längre i sin argumentation än valfri partiledare är Marcus Larsson (och tankesmedjan Balans). Utbränd lärare. Uppenbarligen motståndare till det här med vinster i skolan. Tidigare lokalpolitiker för Miljöpartiet. Offentlig polemik med Barbara Bergström et al på debattsidorna. Skrivit ett par, tre böcker i ämnet som verkar så polulära att alla exemplar är ständigt utlånade och reserverade på biblioteken. Bra bra.
Så vad säger han då?
Egentligen säger han väl att vinster i skolan inte är det egentliga problemet. Formulerar det ungefär att det “varken är det enda eller största problemet”.
Grundproblemet är ju istället – surprise! – New Public Management. Detta synsätt som sedan början av 1990-talet gällt i det offentliga Sverige. Att offentliga organisationer ska göras ständigt effektivare mha metoder från det privata: mätbarhet och konkurrens.
Det känns faktiskt svårt att skylla på t ex Internationella Engelska Skolan, när det offentliga – politiken – agerar som de gör. Visst, de är del i spelet och del av problemet, men…
När politiken, fullt medveten om att de kommunala skolorna har ett större (och kostsammare, mer osäkert/riskfyllt) ansvar ändå bestämmer att friskolorna ska ha samma peng per elev (ja, i början var det ju 85%, men…) är det friskolornas fel?
När politiken, trots att de vet att det blir svårare och sämre för deras egna kommunala skolor, jobbar aktivt för att diverse friskolor ska etablera sig i deras kommun… är det friskolornas fel?
När politiken ger friskolorna miljonbidrag och bygghjälp som inte de kommunala skolorna får… är det friskolornas fel?
När politiken tillåter friskolor att etablera sig med vilkor som gör det relativt lätt för dem att eventuellt lägga ner skolan samtidigt som det blir omöjligt för kommunen att isf överta den och därmed ger friskolan en hållhake… är det friskolornas fel?
osv
Spelplanen är inte rättvis, utan riggad. Av politikerna. Som nu skyller på friskolorna?
En del av vad Marcus skriver om kände jag ju – egentligen – till. Typ att när en ny icke-kommunal skola etableras i en kommun utarmas såklart i någon mån elevunderlaget och gör det kämpigare ekonomiskt, vilket kommer kräva mer pengar per elev till den kommunala skolan och då också till den nya icke-kommunala eftersom alla skolor ska ha samma skolpeng. Även om den icke-kommunala skolan inte har det kämpigt – snarare tvärt om.
Även om friskolorna såklart tar emot allt sånt här med öppna armar – de har väl säkerligen varit de som lobbat om det… kan man egentligen skylla på dem att politikerna är syltryggar och/eller korrupta?
Så långt problem som kommer av friskolor/icke-kommunala skolor och (negativa) effekter av att ha aktörer utanför det offentligas kontroll. Om man fortfarande funderar på just det här med vinst är det ju dock inte problem som har med just aktiebolagsformen och därmed vinstintresse att göra. Problemet är ju detsamma med skolor som drivs av stiftelser, personal- eller föräldrakooperativ eller i andra ideella former. Låt vara att aktiebolag har större incitament att expandera och alltså skapa sådana här problem?
Men givet NPM och konkurrens, kundifiering av skolan finns det ju en massa andra problem som fortfarande skulle finnas där även om det bara vore tillåtet med skolor i offentlig regi – men skolval och NPM.
Betygsinflation, t ex. Eller vikten av att bygga och försvara den enskilda skolans varumärke – och den arbetsmiljö och tystnadskultur sånt göder. Eller segregationen som följer. Eller… kanske det värsta av allt? Förpappringen. Att, när allt ska mätas och dokumenteras i det eviga kvalitets- och effektiviseringsarbetet blir skolan en plats av checklistestyrda robotar som spenderar en stor del av sin tid med att… dokumentera. Att man inte tar till vara på sina duktiga, välutbildade och framförallt omdömesgilla anställda?
Sååå….
Vinstintresse är inte det enda problemet i skolan. Och inte heller det största problemet. Ändå är det det det de pratar om, politikerna.
Hm.
Socialdemokraterna förbjöd vinster i välfärden på sin kongress, nu i november.
Det var ju vad som trumpetades ut. “Vi har beslutat om att vi vill förbjuda vinster i välfärden. Vi vill ta tillbaka kontrollen!”. Utan så mycket mer förklaring eller egentlig analys. Varesig av sossarna själv. Eller media. I den mån media analyserade sossarnas vinstförbud handlade det väl om vad det skulle betyda för maktbalansen och förhållandet till Centerpartiet. Det är iaf vad jag minns och jag följer ju iaf DN, SvD, Aftonbladet, Expressen och SVT, typ…
Men vad är retorik, och vad handlar det EGENTLIGEN om?
Här är hur (s) själva kommunicerar inför sin kongress, partistyrelsens förslag angående välfärd:
https://www.socialdemokraterna.se/nyheter/nyheter/2021-09-21-valfard-partistyrelsens-forslag-infor-kongressen
Jag antar att det här vänder sig till folk som i någon mån är politiknördar. Eller varför söker man sig annars in och ganska djupt ner på deras hemsida? Hursomhelst ser jag väldigt mycket plattityder typ det här ska vara i världsklass, det där ska bli bättre, alla ska ha möjlighet att växa. Sånt som alla väl kan instämma i och ingen ifrågasätta som ambition.
Men sen tydligt: nej till vinster. Och en del annat, som inte bara är plattityder och mer konkret typ stopp för utförsäljning av akutsjukhus. Men okej…
Rätt mycket retorik ändå? Vad händer om man nördar ner sig ytterligare en nivå, till de faktiska handlingarna till kongressen? Inte bara de klatschiga sammanfattningarna? De är på 1000+ sidor styck, sex stycken till antalet. Läser man den fjärde luntan, den om välfärden innehåller den ju…
https://www.socialdemokraterna.se/download/18.58f114e917c0725de62110e/1632321646758/D_Vi%20bygger%20landet%20tryggt_2021.pdf
Läs själva vad de skriver. Kanske inte alla 1001 sidorna, det räcker gott med de typ åtta första. För mig känns det här som… lite dynamit?
Är NPM med detta… dött?
Det känns som att sossarna läst Marcus Larsson. Och lite Jonna Bornemark? Eller ja jo, det har de ju säkert, får man anta, men deras problemformulering och analys är ju kanske inte unik, så… jag menar att de är på samma sida i diskursen.
Jag babblar.
Som vanligt?
Kanske dags att runda av.
Läs Marcus Larsson.
Och läs vad sossarna skriver och menar, när man skalat bort den värsta plakatretoriken.