Atatürk verkar ha varit en fascinerande snubbe. Cromwell och andra i all ära, men nog är det väl nått visst med någon som avsätter och sätter punkt för en sexhundraårig ätt av sultaner, tar namnet Atatürk (“turkarnas fader”) och flyttar in i palatset. I haremet. Till sultanmadrassen. Där han senare dog. Fem över nio på morgon var klockan, tydligen.
