Galne Hassan släppte av mig vid Taksim, som avtalat. Och precis som han sagt var det en stor demonstration/protest där. Fattade inte riktigt vad, bara att det var kurder.
Fullt med folk var det iaf. Hassan var lite hispig och undrade om jag inte ville bli körd till mitt hotell istället. Svårt att stanna och fort skulle det gå med pengarna också.
Verkade som att protesten på själva Taksimtorget var över och folk strömmade ner för Istikal – stora shoppinggatan och den väg jag tänkt ta. Jag må vara lite nyfiken, men att jag är inte dummare än att jag undviker stora folkmassor och politiska protester i länder där demokratin är lite… relativ.
Så jag fortsätter på parallellgator istället. Går förbi piketbussar och automatkarbinbeväpnad polis som verkar lurpassa på demonstranterna, beredda att slå till. När jag ska svänga runt ett gathörn står där två tungt beväpnade poliser som tycker jag ska vända. “Not safe!” säger de.
Så jag fortsätter några tvärgator åt ett annat håll. Skymtar folksamligen ibland. Så ser jag polisens vita pingpollbollar till kravallhjälmar mitt bland alla svarta huvuden. Inte sugen att titta närmare på vad som händer.
Svänger runt ett annat hörn, i höjd med Galatasaray. Märker hur jag börjar hosta. Luktar som den där gången i Paris tunnelbana för några år sen. Tårgas. Folk skyndar sig hostande bort och jag med dem.
Det är aldrig obehagligt, har genom distansen kontroll. Men det är ju obehagligt hur världen är, bortom min trygga komfortzon.