Det här recensionsexemplaret låg och skräpade i Bokslukarens kafé.
En märklig bok. En bok om världslig och språklig upptäckt och utveckling som i bild och text går från den nyföddas aningslöshet till det spirande barnets (ungdomens?) komplexitet.
Det är svindlande och man kan undra vilken målgruppen egentligen är – enligt förlaget är den för 3-6 år – men torde väl snarare vara föräldrar?
Bad A läsa och det gick väl bra fram till en viss punkt då hur frågade om inte jag kunde ta över. Förvisso inte någonting unikt att hon ledsnar efter ett tag, men här gick det fort och jag tror att någonstans tog språket ut sin rätt…
Sen är Lotta Olssons fantastiska vers bara en sida av myntet, Maria Nilsson Thores mästerliga akvareller är kongeniala.
I början bara en detalj av ett bebishuvud, mammas tutte, enklare figurer svävande i ett vitt limbo, bakgrunder osv fram till den ornamenterade ”bokframsidan” som visar sig vara utvikbar, döljandes den kakofoni av saker Lotta beskriver på den motstående rena textsidan… (och som jag faktiskt inte nändes läsa)
Första meningen:
O!