Det andra seriealbumet A ville låna som stod ut lite och som jag kände mig manad att för-läsa.
Samma reboot-serie som ”Porträtt…”, som var första albumet. Det här är tredje, en fristående fortsättning på del två.
Hursomhelst: det här känns lite mindre lämpligt för barn. Kriget är över, Spirous judiska flickvän har dött i koncentrationsläger och han har sedermera supit ner sig tillräckligt för att inte kunna hålla sig från hotellgästernas sprit. Osv
Inte heller något oävet seriealbum. Värderingarna är väl precis som tidigare egentligen sunda och/eller progressiva, men språket är grövre och folk är alkade eller – i förbigående – hotar att ta livet av sig (skära upp handlederna) osv… men det är å andra sidan lite sött hur det t ex impliceras att Spirou och Nicke har kompissex en natt osv… eller jajo, det impliceras väl t ex också att Nickes flickvän utför en ”tjänst” åt en mekaniker för att få låna en sportbil när det kniper… (mindre okej)
Lite kul också med att det blir lite high-brow med Jean-Paul Sartre (som får sig rejäla kängor) och Simone de Beauvoir…
A blev sur när jag inte lät henne läsa.