!!

Frihetsdagen?

Iom den första dosen började livet återgå till det normala och även om vi ännu inte är riktigt där än har senaste ~6 veckorna varit en enorm skillnad.

Dels fysiskt, konkret – vad man tagit sig för och gjort – men förmodligen än mer mentalt – hur mycket man tänker på pandemin, hur stor del den tar upp av ens huvud.

Åker exempelvis mer tunnelbana nu, men stora skillnaden är snarare att när jag gör så är det ingen grej.

Jag tittar – typ – inte längre efter närmsta nödutgången, var är nödbromsen? – jag bara är och lever. Vad det nu är, men det är iaf inte ett ständigt säkerhetstänk.