Köpte ett ex av Fear and Loathing på svenska. Begagnat, Einar Heckschers översättning från 2009. Hade den redan på originalspråk, men jag läser nästan bara på svenska nuförtiden. Så varför inte?
Men det är ju ingen bra översättning. Tycker det är sällan jag stör mig på översättningar, händer någon gång då och då… att man liksom känner att det här är inte genuint, att man börjar undra och gissar hur det lyder i original. Att översättningen liksom kommer i vägen.
Så är det här. Vilket ju är konstigt. Einar är (var! han dog i fjol ser jag) ju erfaren och speciellt sådan här litteratur – Burroughs, Bukowski, Bunker, Kerouac osv… och själv pundare och missbrukare på 60-70-talen… För mig var han ett namn jag kände till, men inte kunde placera. Även om jag läst och har massa översättningar av honom (var fan är mitt ex av Mörkrets hjärta? Har jag kastat det??) och minns t ex Burroughs i hans språkdräkt som stor behållning…
Men… a quart of rum = en panna rom? Las Vegas is a society of armed masturbators = Las Vegas är en armé av beväpnade runkputtar? We’re responsible people = vi är ansvarsmedvetna människor?
Osv osv osv osv… sida upp och sida ner med saker som… luktar. Man kan liksom känna att något är fel, det låter konstigt. Börjar läsa svenska och engelska parallellt, plockar fram Heckscheröversättningar jag tydligen har lästa och stående. Visst, Thompson har ju ett språk som nog inte alltid är helt rätt att få till, det kräver en del, men en Veronica Maggio-låt dyker upp i skallen:
Jag vill hitta rätt men jag ser bara fel
Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd
Ingen kan vara perfekt, det kan jag förstå
Men herregud, jag kan få bättre än så
Hmmm… har ju tillochmed läst Thompson förr i Heckschers översättning och varit nöjd, kommer jag på: Romträsket (läste den i Uruguay, tror jag lämnade boken på någon buss eller hotell eller liknande för någon att hitta…). Den är ju dock inte lika flippad?