Synpunkter om Liljeholmen 1:1 vid kv Stubinen (Liljeholmens centrum)
Jag heter Erik Heneryd och bor tillsammans med min sambo och sexåriga dotter på Liljeholmstorget, i de hyresrätter som redan ligger ovanpå gallerian. Med en nyfiken dotter med spring i benen rör vi oss mycket i området, både på vanliga och vad som kan tyckas ovanliga ställen (tänk t ex buskiga slänter med “noll i naturvärde” där man kan tro att ingen rör sig…). Jag skulle påstå att min områdeskunskap är extremt god.
Som boende i området skulle vi påverkas av planen. Både på ett positivt, men kanske mest på ett negativt sätt. Förvisso skulle det bli mer liv och rörelse, ett starkare centrum, men vårt hus skulle skuggas och utsikten mot sjön skulle beskäras. Jag försöker dock löskoppla mig en del från detta rent personliga perspektiv. Tänker att vi kanske inte ens bor kvar på samma ställe, i samma lägenhet när planen eventuellt genomförts (det är en lång tidshorisont). Jag försöker tänka: om jag inte bodde precis där jag bor, vad skulle jag då tycka om detta förslag?
Stadsmässighet?
Jag anser, i stort, att detta är en dålig plan. Den syftar till att, än mer, göra Liljeholmstorget till den absoluta centralpunkten i Liljeholmen. Detta kan förvisso tyckas vara någonting positivt, men kommer då förmodligen gå ut över övriga stadsdelen. Det pratas om att stadsmässighet är ett mål och att Södermalm ska fortsätta över bron. Men vad kommer bli av detta med en så stark centralpunkt? Man har i Årstadal/Liljeholmskajen byggt slutna stadskvarter med iaf tänkta butikslokaler i bottenvåningarna. Det verkar som att man vill göra detsamma i Lövholmen. Bygga stad och inte förort.
Så vad har det blivit av Liljeholmskajen? Området är inte helt färdigbyggt, men har ändå haft mer än ett decennium på sig att etablera stadsliv. Tar man sig en rundtur så ser man förvisso en del kvartersrestauranger, men utöver det? Kontor med neddragna persienner. Nagelsalonger. Bostadsmäklare. Fler bostadsmäklare. Man kan tycka att jag är elak, men är inte detta bara en slutna kvarters-variant av de centrumbaserade förorter vi redan har runt Stockholm? Varför skulle med denna plan för Liljeholmstorget isf Lövholmen eller den framtida Södertäljeboulevarden bli någonting annat? Nagelsalonger och bostadsmäklare – är det stadsmässighet? Är det vad vi vill ha?
Jag vill inte bo i en förort, jag vill bo i en stad och för mig är en stad någonting mer distribuerat och inte bara centrumbyggnader med döda kvarter runtom.
Skala (och skugga)?
Jag gillar att man, på sätt och vis, bättre försöker knyta ihop torget med Nybohov. Frågan är dock vad som i realiteten skulle bli av t ex den på kvällarna stängda kontorslobbyn?
Jag gillar inte att man bryter med den befintliga skalan i bebyggelsen runt torget. Det är förvisso flera separerade huskroppar, men intrycket tycker jag blir som en stor koloss, en massiv kub, som reser sig över allt annat. En stor kub som kommer skugga både torget och parken. Att man tydligen planerar strandbryggor i Trekanten är bra i sig, men en torftig ersättning för en skuggig (lek)park. Den är för övrigt redan idag skuggig på förmiddagarna, men detta är verkligen ett steg i fel riktning.
Begränsa nya (och för den delen befintliga, dvs vårdhuset) byggnader till den höjd som redan gäller runtomkring. Eventuellt kanske ett utropstecken i form av en högre “skrapa”, men den föreslagna “kuben” känns bara monstruös och klumpig.
Ytterligare ett sätt att bryta upp denna massiva byggnad skulle kunna vara att öppna upp torget med ett snitt, en gränd eller liknande, från nuvarande vårdhusingången/korvkiosken mot snedhissen? Kanske släppa in en annan aktör än Citycon på andra sidan snittet, för…
En plan för vem?
Planen känns som ett ogenerat beställningsjobb från Citycon och för Citycon. Jag syftar inte bara på själva idén med ett ännu starkare – förortsaktigt – centrum där Citycons galleria mer eller mindre är Liljeholmen och tvärt om, men även detaljerna. Jag får intrycket att hela området kommer bli vad gallerian i sig redan är. Extremt väl affärsmässigt uttänkt och optimerat med alla trick i boken: rulltrappor som leder folk in i huset, inte ut. Golv som sluttar in i butikerna osv osv osv.
För att illustrera kan jag ta två exempel. För det första: det räcker inte att man från tunnelbaneperrongen mer eller mindre slussas in i Citycons galleria? Med förslaget skulle man när man kommer ut från slussarna i stationshuset alltså mötas av… en stor ingång till Citycons galleria, som i praktiken skulle börja i stationshuset?
För det andra: hur är passagen från torget mot Trekantparken utformad? Bättre än idag, med den hemska (ständigt skräpig och ofta typ nedspydd) böjda trappan? Ja, det verkar vara ett försök att jämna ut höjdskillnaden och så. Men ändå… Kommer man från Gröndal kommer man tvingas till en knix via Södra Liljeholmsgränd och… förbi en av ingångarna till Citycons galleria. Så lägligt. Kan tyckas som en petitess, men tänker man lite längre med t ex en omgjord Södertäljeväg så kommer ju den förlängda Sjöviksvägen/Liljeholmstorget förmodligen vara den självklara länken mellan Lövholmen och Liljeholmskajen. Varför inte ha en passage som syftar mer direkt från torget mot parken/Lövholmen? Exakt hur det skulle se ut (en liten bro?) kan man diskutera, men…
Det jag menar är inte att man ska göra det svårt att nå gallerian, men att “defaultvalet”, det enkla alternativet när man inte gör ett aktivt val kanske inte alltid behöver syfta till att gå in i eller genom gallerian? Spelet är riggat och alla vägar bär till (eller iaf genom) Rom?
Var kommer barnen in?
En ny förskola är ju såklart bra. Men varför känns det alltid bara som ett nödvändigt ont? Som den sista pusselbiten som pressas in i hålet som blev över? En takgård ovanpå en godsterminal som måste byggas in med höga vind- och bullerskydd för att det ska gå att vara där? (och inbilla er inte att en takgård är som en riktig gård…) Om barnen vill ut – på riktigt, dvs – så kan de alltså som alla andra… gå genom gallerian?
Gör om, gör rätt? Ge barnen den mest lämpade platsen, den med möjlighet till gård och utgång mot Trekanten och naturen? Eller är det så att det är bättre ekonomi i att ge den platsen till affärsverksamhet eller hur kan man annars komma fram till att det bästa är om barnen är uppe på godsterminalen?
För övrigt…
…tycker jag inte att byggnaderna – som de presenteras på arkitektbilderna i planunderlaget – ser speciellt tilltalande ut. Jag menar inte bara detta med skalan och den stora kolossen, utan rent stilmässigt. Liljeholmen är redan tillräckligt fult, skulle man inte kunna ställa krav på något mer estetiskt tilltalande – att byggnaderna ska uppföras i mer klassisk stil? Varför inte inspireras t ex av det fantastiska municipalhuset på Liljeholmsvägen 8? Gjorde man det skulle det bli åtminstone lite lättare att gå med på allt det andra…