Ett bra sätt att få in en vana är att få till en svit. Att göra någonting varje dag eller varje vecka. Man vill inte bryta en svit som man haft sen… länge.
Då kan det vara värre när eller om man råkar bryta sviten. Äh, jag kör igång igen… nästa dag, nästa vecka… sviten är ju ändå bruten.
Jag har haft en svit med att träna tre gånger per vecka sen jag skaffade kort på Sats i januari. Förra veckan bröt jag den. Eller egentligen hamnade jag ur balans redan i slutet av sista ”bra” veckan.
Trött. Helt orkeslös. Att ta sig iväg sista passet sista bra veckan – sent söndag kväll – var en jävla plåååga. Ett jävla skitpass som egentligen inte var så mycket till pass. På sätt och vis en enorm viljeseger, men dessutom smärta i skenbenen, benhinnorna.
Så även passet veckan efter, när jag ändå försökte och lyckades komma iväg. Smärta ska man vara försiktig med, men det går ju alltid att träna på andra sätt.
Nåväl. Jag har plockat upp bollen jag tappade. Och smärtan är borta, orken tillbaka och ny svit påbörjad. (nä det handlar ju inte om ork eller motivation på det sättet, snarare om disciplin, men när man verkligen är fysiskt slut är det… svårt)
Idag: supertusingar på löpband. Tycker intervaller är mkt enklare – motivationsmässigt – på löpband. Supertusingar = 400-300-200-100 meter i bra fart med kort (typ 30s) aktiv vila mellan (400m i 12 km/h = 120s). Tillsammans 1000 meter i en fart man eg inte skulle orka hålla så länge. En minut extra vila mellan varven. För mig innebar det just nu 11,5 km/h första varvet, sen 11,6, sen 11,7, 11,8, 11,9 osv. Eller osv och osv… så mycket många fler blev det inte haha. Är ju ändå tillsammans fem kilometer i ordentlig fart. Sjukt nöjd.