Vägmärken

Läste (ja, skummade) den här för några veckor sedan och hade väl i princip glömt bort den, kändes inte som den lämnade några bestående avtryck. Var mest fascinerad av t ex mischmaschet av språk och citat, vad som var hans eget eller influenser. Inte helt ovanligt med fyra-fem språk på en enda sida.

Liksom, vad är det med alla bibelcitat på engelska? Om man nu grubblar så mycket runt det bibliska, ser man då inte till att få med sig en svensk bibel till New York, eller är det resenätter med gideoniternas på olika hotellrum runt om i världen som föranleder detta? För svenska verkar ju trots allt varit hans trygga, känslomässiga ryggradsspråk? Fast det förklarar ändå inte varför t ex självklara utantill-rader ur Fader vår återkommer här och där på både svenska och engelska? Minns inte om det även var på tyska?

Hursomhelst poppade den upp i skallen igen efter Luthers lilla. Kanske är det en nyckel och kanske är kopplingen självklar, men lite lustigt är det ju att de i katekeskommentarerna refererar till Martin Buber och Jag och du. När Hammarskjöld dog i den där flygkraschen i Kongo 1961 hade han med sig en egen (ofärdig?) svensk översättning av Jag och du…