Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan, söndag 2020-12-27 klockan 16:30.
Var tvungen att ta ett kort på filosofihyllan, så mycket spännande böcker. På H. Och två böcker jag lyfte ner från hyllplanen precis ovanför, på B.
Hansson. Har jag bara ett flyktigt förhållande till, men tog upp och bläddrade i en minut. Kanske självhjälpsvarning, men ändå inte, fick mig att vilja läsa.
Holiday. Inget förhållande till, men halvskummade en intervju när boken lanserades (i somras?) och om jag fattat det rätt är det stoicism i praktiken eller samtiden eller något sådant. Som fått bra kritik. Självhjälpsvarning såklart, men intressant som ett komplement till Marcus Aurelius som halvlegat halvskummad på nattduksbordet ett bra tag nu.
Hägglund. Ja, det är väl någonting man kanske ska/borde läsa. Att boken inklusive sitt engelska original (han skrev ju först på engelska även om han är svensk) fått ett helt hyllplan för sig själv säger väl något…
Bregman. Såg en recension förra veckan. Greider skrev något om att det är några få böcker som fått honom att hoppa och dansa av lycka och Kropotkins Ömsesidig hjälp (som jag ju läste alldeles nyss) var en. Jag tror han menade på att detta var en annan. Skulle ju nästan vilja se det där, Greider som gör små glädjeskutt, kramandes en bok. Men hsh verkar den rysligt intressant. Mest av alla dessa, tror jag.
Bornemark. Tycker hon är högintressant, även om jag fortfarande inte läst klart hennes näst senaste, som kom… för två år sen? Minns att jag var och lyssnade på henne i Maria Magdalena på askonsdagen för snart två år sen (var gudstjänst innan och många hade kors av aska i pannan).
Filosofihyllan på Mäster Samuelsgatan, ja. Fast egentligen är det väl ingenting som inte finns i vilken butik som helst, har nog sett nästan alla i min lokala Akademibokhandel… (ja, jag har faktiskt varit dit, dock på udda tider och själv, utan A, hon som älskar sin bokhandel så mycket…)
Hursomhelst var jag in till stan på shoppingrunda. Kände att jag behövde det. Att jag behövde ett par ordentliga fritidsbyxor för att kunna vara ute med A, spontant och ordentligt utan att känna… meeeh!
Man kan ju köpa på nätet. Beställa hem de fyra-fem modeller man tror på, kanske något storleksalternativ och färgval. Jag gjorde något liknande till M:s födelsedag. Överraskade henne med “ett gäng” (sju eller åtta?) klänningar som hon kunde prova i lugn och trygg hemmiljö för att sen välja och skicka tillbaka det hon inte ville ha.
Men det är ju lite besvärligt. Och faktiskt lite dyrt att ligga ute med typ… tio tusen? Förmodligen mer? (riktiga byxor kostar riktiga pengar…) Så det fick bli en räd i ganska folktomma butiker runt Kungsgatan (att hålla fem eller tio meters avstånd kändes inte jättesvårt). Houdini, Norröna, Alewalds, Naturkompaniet.
När jag ändå var där så blev det att man ändå passade på. Ingenting oplanerat, men ändå sex sugkoppskrokar på Lagerhaus Stureplan, en ny väggkalender på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan och ett underställ i en Stadiumbutik – det var så urplockat i Liljeholmen.
Dessutom kollade jag, faktiskt på volley (utan att ha nättittat på lagersaldon etc), efter tarteletteformar på Åhlens City. Det hade de inte. Det har typ ingen, har jag sen förstått i efterhand. Hade jag vetat innan om jag gjort min research, men…
Nödvändigt? Nä, allt detta hade man säkert kunna beställa, men det är någonting med att kunna gå runt lite – eller gå runt och gå runt, det var ju planerade inköp med uppkollade butiker och lagersaldon. Men att faktiskt, för första gången på 2 (?) månader ta – en folktom – tub in till stan. Inte bara, som brukligt, handla mat på egentligen bisarra tider. Förvisso i ett köpcentrum, för köpcentrum ska man hålla sig borta från, men det råkar vara närmast. Självscanna för att öht slippa stå nära någon i en kö – så nära som en och en halv, två meter.
För ingenting förutom mat (inhandlade på udda tider, såklart) och verkligen nödvändiga läkemedel (och det inbegriper såklart inte typ hand/skönhetskrämer och annat bjäfs) borde man ju befatta sig med. Om man ska vara superstrikt.
Antar att det får en att känna sig lite mer mänsklig.
Kanske är det så statsministern resonerat, då han på udda tider smugit iväg till sina närmaste butiker, vilket förvisso råkar vara i ett stort köpcentrum i centralaste huvudstaden för att… göra egentligen rätt meningslösa saker. Laga/byta batteri i sitt armbandsur (idag är väl ett armbandsur, speciellt för en så påpassad och assisterad person, närmast att betrakta som ett smycke) eller fråga efter reservdelar till sin rakapparat (förmodligen att betrakta som ett arbetsredskap?). Handla alkohol på Systembolaget.
För corona eller inte corona… eller kanske speciellt med tanke på corona är väl de där små värdsliga sakerna intressanta. Att en sådan välbeställd, viktig och upptagen man tycker sig behöva lägga tid och bryderi på sånt. När han dessutom – uppenbarligen – riskerar att få betala ett skyhögt politiskt pris? Varför inte låta någon annan hantera dessa vanligt-folk-skitsaker?
Det blev ett par Fjällräven. Vidda Pro. Grå.