”Försvinnandets bok”. Duras sista blev min första.
Har förvånande nog faktiskt inte ens sett någon av hennes filmer. Eller ja, något excerpt ur typ India Song, men jag har aldrig orkat ta mig an henne…
(Eeeh, rättelse: Hiroshima mon amour har jag ju sett för hundra år sen, men inte tänkt på som en Duras-film)