Förmiddagen första advent 2020
Ligger i kökssoffan och läser Horatius medan M och A pysslar julgranspynt. Högläser från förordet om H himself och vilket liv han verkade ha levt, 2000 år sen. Låg och drog sig till klockan nio. Sen upp för att läsa eller skriva lite. Eller ta en promenad. Smörja sig med olja av hygglig kvalitet. Kanske en sväng till badhuset. osv osv
”Läs mera, pappa!” utbrister A.
Inte för att jag deklamerar någonting, men vi börjar iaf diskutera nyöversättningen av… carpe diem, quam minimum credula postero? Plocka din dag, tro ej på ännu en?
Vad betyder det?
Fångar man en dag, likt en kanin? (vedertagna översättningen). … vilket kräver ansträngning? Eller plockar man den, likt ett knippe morötter? (mer korrekt översättning). … när den är mogen? … om man inte plockar den, kommer den då ruttna?
A menar på att det istället borde heta att man SKAPAR dagen, men jag har mina dubier ang hennes latinkunskaper. Å andra sidan har hon nog helt annan insikt i den epikuriska filosofin…?